Aftonbladet – 16 april 1872, sida 2

STOCKHOLM den 16 April. vm Det är i synnerhet tre frågor, hvilkas handling och resultat vid den pågående ndtdagen i Finland man här i det gamla oderlandet motsett med intresse: armåfråågan, tryckfrihetsfrågan och frågan om inittande af en profession i svenska språket d Finlands universitet. Hvad den första angår har den ännu icke ommit under behandling. Något förslag ar tills dato icke blifvit af regeringen framgdt. Emellertid har någonting sett dagen, mm torde kunna betraktas som en ballon essai i denna sak. En broschyr har nemgen utkommit med titel Kort öfversigt t försvarskrafternas organisation i närvaande tid af C. O—B. Finska tidningar ntyda att författarens genomskinliga sigatur angifver honom vara en af Finlands ögste embetsmän och i militäriska ämnen n af de mest kompetente att yttra sig. Det f honom framställda förslaget till militäreform omfattar ett system med stående adrer, uttagne ur de värnepligtiges leder ch årligen delvis kompletterade med nytt ärnepligtigt manskap i stället för dem, som fter fulländad aktiv tjenstgöring från adrerna utgå. Af de 14,000 män, hvilka j rligen befinna sig i värnepligtsåldern, beäknar han (efter preussiska förhållanden) tt ungefär 6000 personer vore fullt tjenteduglige, hvilka komme att i krigstjenst nträda. Krigsstyrkan på fredsfot(kadrerna) äknar han för Finland till 12,000 man, vilken vid krigsbehof kunde höjas till 35 , 40,000 färdigbildadt manskap. Om nu den iktiva tjenstetiden i kadrerna blefve exemelvis 3 eller 4 år, skulle det årliga kompleteringsbehofvet utgöra 3 å 4000 man, hvaröre och då antalet beväringsskyldige, som iro duglige till krigstjenst, stiger till omkring 6000 man, tillgången på effektive värnepligtige således öfverstege ärsbehofvet med ? å 3000 man. Dessa föreslår han borde ntmönstras genom lottning eller på annat med folkets seder mera öfverensstänvmande sätt eller ock hänföras till beväringsklasser med begränsad mötesskyldighet. I fall af fullständig befrielse från all krigstjenst ville förf. ålägga dem någon lindrig afgift till staten. Militärotgifterna för en på sådant sätt organiserad styrka anslår förf. till 300 å 350 mark — om blott infanteri ifrågakommer — för hvarje man i fredstid, inberäknadt befäl m. m. — Med 12,000 mans aktiv styrka, då en del af manskapet under vintermånaderna vore permitteradt och således i medeltal blott 10,000 man vore hela året om stående, skulle kostnaden för organisationen belöpa sig årligen till 3 å 3e mill. mark, deruti dock icke inberäknadt den förstå uppsättningskostnaden, som fördelar sig på en rad af de första tio å tolf åren. Hvad tryckfrihetssaken angår, synes den enighet och kraft, hvarmed landtdagens fyra stånd deruti uppträdt, icke komma att i första hand medföra något resultat. Deni ämnet aflåtna petitionen från landtdagens sida skall redan ha blifvit föredragen för kejsaren och svaret har blifvit — ett afslag. Det af enskilda motionärer framställda förslaget om inrättande af en profession i svenska språket, vid sidan af professionerna i finska och ryska språken, har naturligtvis väckt mycket ond blod hos de äkta fennomanerna; de ha på bättre eller sämre svenska utgjutit sig i vanligt maner om och mot den svenska bildningen, och ehuru de visst icke kunna sägas ha något öfvertag inom landtdagen, har en stor del af dennas ledamöter synbarligen känt sig något generade af denna grannlaga fråga; man har derför hittat på att infordra universitetskonsistorii utlåtande, och man är nu mycket nyfiken på att få se, huru det kommer att utfalla. Emellertid ha de fennomanska utgjutelserna framkallat protester och uttryck af ovilja af flerehanda slag. Så skrifver man t. ex. från Borgå, att den nya fennomanska tidningen Morgonbladets tal derom, att Finland numera icke vore skyldigt Sverige ringaste tacksamhet, vid en der i påskhelgen gifven maskerad blifvit karrikeradt genom en figur, som väckt stor artadt uppseende och allmänt bifall. Det var en bonde med grått skägg, hvilken på sitt bröst bar en stor guldmedalj för nit i fennomaniens tjenst och ur hvars ficka framstack ett nummer af Morgonbladet. I handen höll han ett stort pappersplakat, som vid närmare påseende befanns vara en med blod öfverkorsad räkning, der det finska folkets skuld till det svenska var upp: tagen i följande poster: Religion. Lagar. Ett aktadt rum i historiens annaler. Tidningen Wikingen, som lika tappert som talangfullt förer svenskhetens och den svensktalande delens af finländska allmogen talan, innehöll nyligen i detta ämne en ar tikel, som vi anse oss böra meddela i sin helhet: Tacksamhet — aktning — rättvisa. Man har hört på senaste tider offentli gen uttalas, att det finska folket icke egde afbörda sig någon tacksamhetsskuld till svensk bildning och svenskt språk, att det till och med vore en förödmjukelse att erkänna och orda om en sådan förbindelse. Man har hört dessa yttranden framställas med denna blinda, hänsynslösa ifver, som låter ana sårade känslor, Det är icke lätt att inse, hvarför man ansett nödigt gifva utbrott åt dessa känslor. Den svenska bild ningen eller språket har sannerligen icke framträdt med några anspråk att se sina fordringar tillgodosedda på grund af tacksamhet. De hafva icke vädjat till en dylik — erfarenheten har ju mången gång visat MMMM OR TR re. MH ASA RP HE