Aftonbladet – 13 april 1872, sida 2

Ytterligare om inmutningsrätten. Hr redaktör! Till hvad af eder häromdagen anfördes rörande inmutningsrättens afskaffandei dess närvarande form torde det tillåtas mig att göra några tillägg. Inom ingeniörföreningen har direktör Grills i Andra kammaren väckta motion, rönt mycket motstånd. Denna företeelse är väl förklarlig, men anmärkningsvärd är den dock. Kan man ej hafva rättighet fordra af en institution som består af intelligenta män, att det allmännas rätt skall ställas öfver det enskilda intresset? Ingeniörföreningen har vidlyftigt diskuterat hr Grills motion, och diskussionen har särskildt blifvit tryckt och utdelad. Många besynnerliga satser framställas der, det kan ej nekas. Jag tillåter mig anföra och replikera några. Bergmästaren A. Sjögren erinrar, att inom alla civiliserade länder har bergshandteringens utveckling och framgång af ålder varit ansedda såsom för det allmänna nyttiga och för befolkningen välsignelserika, af mångahanda lätt insedda orsaker, hvaraf här endast behöfver anföras den enda, att det menskliga arbetet vanligen inom denna handtering kan högre betalas och att således kapitalet på kortare tid kan skapas än t. ex. genom landtbruket. Men om förhållandet är sådant erfordras då verkligen att inmutningsrätten bibehålles för den förstkommande snabblöparen till bergmästaren? Icke skapas ett kapital derigenom att malmletaren uppdagar och tillegnar sig, mig oätspord, en malmfyndighet som är min lagliga egendom, men i hvilken jag i gynnsammaste fall blott får hälften? Jag eger laglig rätt att genom vitesförbud skydda min egendom från allt intrång ulom af malmletare och inmutare. Den senare har, enligt grufvestadgan större rätt, än inteckningshafvaren, enligt hela utsökningsbalken. Den förre kan tillegna sig en mängd små lotter af min jordegendom och bearbeta dem, då den senare, om han vill hafva liqvid för sin fordran får utmäta och försälja hela egendomen. Till försvar för inmutningsrätten i dess nuvarande form anför hr Sjögren vidare: Vore det t. ex. för trävarurörelsen förmånligt att flottning öfver andras mark förbjöds öch vore det förmånligt för det allmänna? Huru det tillgår att flotta timmer öfver andras mark, fattar jag ej, men till flottning i andras vattendrag fordras egarnes samtycke. Vore det — frågar hr 8. vidare — för fisket fördelaktigt om endast strandegare finge fiska? I sanning en besynnerlig fråga. Om man kastar om frågan och säger: vore det för hr Sjögren såsom strandegare fördelaktigt att andra. främmande personer, fiskade på hr Sjögrens fiskvatten; på hans stränder? så tror jag att ban skulle svara derpå nej. Och för öfrigt eger ju ingen rättighet anställa fiske vid andras stränder? Att upptäckten (af en malmfyndighet) måste vinna en laglig bekräftelse genom en hos behörig auktoritet gjord anmälan (om inmutningen) är ju lika mycket i sin ordning — säger hr S. — som att det erfordras uppbud och fasta för att eganderätten skall vara laglig. Men hr 8. förbiser i brådskan under sin bevisning, att innan uppbud skett och fasta beviljats föregår något som heter köp eller annat laga fång, och liqvid, men dessa väsentliga omständigheter behöfver inmutaren icke iakttaga.. Han annekterar först — liqviden kommer sedan, och han tillegnar sig alltid. hälften utan liqvid. På sådant kan verkligen en jordegare förlora hälften af sin mark och äfven den andra hälften om han ej orkar deltaga i kostnaderna. Professor Ångström, som äfven deltog i ingeniörföreningens diskussion, instämde med hr Sjögren äfven deri att jordegaren ej kan rå om något, som för honom icke finnes till förrän det genom en annans ar bete ställes framför honom, Också en beSORSELE ON