kad i afseende å masken, men hr Norrby synes oss karrikera sjelfva karrikaturen: Fru Kinmansson och hr Broman återgifva vackert sina roller men synas oss väl mycket svenska. De gånger, stycket hittills gifvits, har det mottagits af ett ovanligt bifall från ett öfverfullt hus. Så väl författaren som hufvudpersonerna ha blifvit af publiken framkallade efter pjesens slut. Hr Elmlunds spel i andra akten har ock föranledt en framropning, första gången midt under sjelfva handlingen, då fru Hwasser en längre stund fick stå och vänta på hans framträdande, innan Esthers varma och omedelbara känsla tilläts att utbryta. Då icke publiken eller någon del deraf har nog god uppfattning, för att ej sjelf på ett så väldsamt, man skulle kupna säga brutalt, sätt bryta illusionen, borde väl teaterdirektionen i konstens sanna intresse förbjuda artisternas återinträde för öppen ridå, då nog sjelfva inropningarna under slika förhållanj den småningom skulle uteblifva,