Aftonbladet – 12 april 1872, sida 2

luss i spetsen varit banbrytande för den yare riktningen såväl inom de teoretiska om de praktiska studierna och undervisingen. Det är just den riktning i forskning och ira, på hvilken institutet hos oss förstl lagit in, och för hvilken det alltid kämat, som nu äfven upptagits vid universieten efter en, kanske ännu ej fullt slutad amp mot den äldre spekulativa skola, som synnerhet vid ett af våra universitet haft n så inflytelserik målsman. Säkerligen r det hufvudsakligast denna nya riktning, vilken vi hafva att tillskrifva vårt framtskridande under de senare åren, och blir let fråga om den rent vetenskapliga verkamheten, då torde väl institutet kunna öra anspråk på att åtminstone ej blifva act tillbaka för något af våra andra läroerk. Man har gerna velat göra troligt, tt institutet haft en mera ensidigt prakisk riktning, allt sedan det 1822 organierades, och att det först långsamt arbetat ig upp till full vetenskaplighet. Detta örråder obekantskap med förhållandena; wvad institutet äfven under sina tidigare keden varit för de teoretiska disciplinerna ch hvad det inom dem äfven på det rent retenskäpliga fältet uträttat, derom vitna canske bäst namnen Berzelius, Retzius och Vosander. För öfrigt torde det vara skäl att ned mycken återhållsamhet tala om len medicinska vetenskapens höga ståndounkt hos oss, mycket torde härutinvan finnas öfrigt att önska, åtmintone sakna vi allt skäl att vara storordiga eller att på något sätt förhäfva oss. Vare härmed huru som helst, så kan dock cke 1861 års stadga för läroverken på något sätt verkat höjande på denna vetenskaplighet. Har den gått framåt, så har detta för visso haft en långt djupare grund in förbudet för institutet att anställa en examen. Men vill man hos vårt största läroverk åstadkomma en sänkning och en ensidig riktning, då skall inän fortgå på den väg man beträdt och ej blott sätta dess teoretiska lärostolar i overksamhet utan rent af indraga dem, men må man ej säga att det sker i vetenskapens och i un: dervisningens intresse, Hvad nu åter sjelfva undervisningen beträffar, så kunde det väl synas som om den vore god och ändamålsenlig, då slutresultatet, läkarebildninigen, är godt; men imän bör dock vara mycket försigtig innän män drager en sådan slutsats; ty om studierna kräfva en alldeles för lång tid, om de ej bära en frukt, som motsvarar den använda tiden, då är undervisningen behäftad med väsentliga fel, som måste afhjelpas. Det är enligt värt förmenande en förtjenst hos Första kammarens utskott att det angripit frågan äfven från denna synpunkt, som för öfrigt ingalunda blifvit äf Åndra kammaren förbisedd; och då det är i väsentlig grad just från den som utskottet kommer till det resultat som det gjort, så synes Aöt huru föga skäl män har att lyssna till dem, som säga att vår medicinska undervisning är så utmärkt väl ordnad, att vi hellre må låta ett helt läroverk stå overksamt eller förlamadt än göra den minsta ändring i den nivarande atiortinitigen. Ått institutet med full kraft skall få ingripa i den medicinska undervisningen har äfven Första kammarens af sakkunnige män sammansatta utskott funnit vara af sjelfva behofvet i hög grad påkallädt, såsom af hela dess utlåtande framgår, och vi hafva ej under frågans hela behandling mött något skäl, som kunnat på minsta sätt rubba vår fasta tillförsigt att denna förändring skall lända till stort gagn för både undervisningen och vetenskapen, på samma gång den upphäfver det oefterrättlighetstillstånd, som för närvarande eger rum genom den ställning, i hvilken statens rikast utrustade skola bhfvit försatt. Man har äfven denna gång hemtat fram ur rustkammaren den gamle universitetsiden, som väl syntes efter den grundliga utredning, som betydelsen af denna så kallade id erhållit, böra hafva fått ligga qvar i fred på sitt gömställe. Men nej! han har kommit lika hög och lika pockande, lika allena saliggörande som i gamla tider. Endast på det ställe — säga de, som äro rätt genomträngda af hans mystiska inflytande — endast på det ställe, der samtidigt studeras teologi, juridik och filosofi, kan medicinen rätt studeras. Arma fosterland, som allt sedan 1822 sträfvat förgäfves att i hufvudstaden upprätta en medicinsk skola af första rang. Hvilken olycka att ej hela nationen varit djupt genomträngd af denna underbara universitetside, nationen hade då aldrig slagit in på en så galen väg som den gjort, och vi hade ännu haft qvar i orubbadt lugn våra två medicinska universitetsskolor, och förmodligen hade det då, för så vida universitetsiden har någon betydelse, varit bättre bestäldt med vår läkarebildning och med vår medicinska vetenskaplighet. Men nej! vi kunna vara lugna. Den universitetens målsman, som .synes vara mest af alla intagen eller genombäfvad af en helig vördnad, för att ej säga mera, för den höga iden, har sjelf förklarat, att när hufvudstaden får det universitet eller, såsom man här brukar uttrycka sig, den högskola, för hvilken en stor fond redan är insamlad, då randas en ny tid, då kan medicinen äfven här ista