Aftonbladet – 11 april 1872, sida 2

skulle Black ej kunnat stirra mera häpen på henne. Det är jag, Black. Ni behöfver ej stå så der och titta, liksom ni inte kände igen mig.s Jag må väl stirra, när du står här, genmälde Black i föga blid ton. Du oförskämda kräk! Hur vågar du komma tillbaka så oförsynt? Derför att detta är mitt hem, svarade hon helt lugnt, under det hon började tvätta tekoppen. Vi lemna dem att fullfölja striden, ur hvilken miss Emma Geach utan tvifvel skulle gå med seger, ty Black, hvars helsa och krafter icke voro som förr, kunde ingalunda numera mäta sig med den djerfva, unga qvinnan. Vi återvända i stället till Beechhurst Dene, der en besynnerlig händelse hade egt rum samma qväll. Sir Dene stod vid elden i sitt förmak, klädd för att emottaga gäster. Han stod och tänkte på, att åtskilliga gästers uteblifvande förtog rätt mycket af dagens festlighet. Först och främst hade den unge fideikommissariens och hans brors återbud nedstämt baroneten, och just nyss hade ett rykte nått honom, att squire Arde ej, som ämnadt var, hade åter hemkommit från London. Gander sade honom det, när han hjelpte honom på med fracken. Kapten Clanwaring, som straxt förut kommit från Arde Hall, hade berättat saken. Och detta förskräckliga snöande sedan. En af de ståtligaste middagar sedan flera år tillbaka skulle denna dag gifvas vid Beechhurst Dene, allt för att hedra det blifvande giftermålet. Bjudningsbref hade afgått till de förnämsta godsegare och familjer i grefskapet, och alla hade lofvat komma, Allt var anordnadt i stor stil, och