Aftonbladet – 11 april 1872, sida 2

Senare delen af hr N:s genmäle utgöres, såsom våra läsare af gårdagsbladet känna, af ett tillägg med anledning af recensionen i Aftonbladet. I ingressen härtill nämnes omsider i förbigående att, vid aftryckandet af tidskriftsartikeln, några förtydligande ord äro insatta deri. Men att icke blott insättning, utan äfven uteslutning, egt rum, derom tiger hr N. äfven nu. I tillägget fortfar han hufvudsakligen att åberopa och söka bevisa, att den af honom hyllade åsigten hittills lyckats göra sig gällande, ett förhållande, som vi alls icke bestridt, hvarföre vi af denna bevisning ej finna oss träffade, icke ens då hr N., med en blygsamhet, som ej bör förbises, såsom ett särskildt slående bevis anför, att han sjelf redan för sexton år sedan i arbetet Sveriges Statsförfattningsrätt framställt erforderligheten af konungens bifall för rubbning i de ordinarie inkomsterna. Men hr N. framkommer i detta tillägg med ett nytt påstående, som ej bör lemnas obesvaradt. Det lyder sålunda: Ob egränsadt envälde i beskattningen tillkommer visserligen icke representantkamrarne ens i stater med en i flera afseenden friare författning än vår. I danska grundlovens 3 47 heter det: Ingen skat kan paalegges, forandres eller opheves uden ved lov (således genom begge statsmakternes beslut) och Tysklands m. fl. staters senaste författningar bjuda att budgeten fastställes durch ein Gesetz. Om vi än haft mycket att anmärka emot hr N:s framställningar i den svenska statsrätten, rör han sig der inom ett ämne, der halten af hans påståenden äro jemförelsevis lätt för hans läsare att med någon eftertanke kontrollera. Annorlunda blir förhål.