Aftonbladet – 10 april 1872, sida 2

Hon hade således känt igen honom, trots snö och skymning. Sam, som icke såg någon möjlighet i att hälla henne utestängd, öppnade porten. Hon inträdde med sin förra varma, goda kappa , nu sliten och dålig, svept omkring sig och en gammal trasig schal knuten öfver hatten. Hon hade rest helt ståtligt med diligens i granna kläder, med hattask och kappsäck rödkindad och stormodig; hon kom nu åter helt snäst, Med en forvagn, i dåliga kläder, blek och surmulen och utan några saker alls, såvida man ej dertill skall räkna ett litet knyte i en bomullhalsduk, som hon bar i handen: Öfver allt detta gjorde Sam Pound sina observationer i tysthet, der han stod vid dörren, Bär ut en mugg öl till formannen, Sam, och låt det gå qvickt för dig. Om också miss Geach hade förlorat sig något hvad utseendet angick, så hade åtminstone hennes tunga bibehållit hela sin kraft. Lika litet skulle Sam kunnat neka till att lyda hennes befallning, som han kunde försökt att flyga. Han tappade således upp ölet, begaf sig ut dermed och gick så långsamt han kunde, under det han sparkade upp snön framför sig, med en ganska mulen uppsyn. Först och främst var miss Geach alls ingen favorit hos Sam; hennes föraktliga nej på hans broder Jims frieri retade honom och för alla luggar och slängar han sjelf fått af henne hade han också skäl att känna sig missnöjd. För det mdra förmodade han nästan, att sedan hon iu var återkommen, skulle hans tjenst icke ängre vara behöflig på värdshuset och detta etade honom. Han hade just ingenting utt göra, och derför passade platsen honom ra. Då han slutligen åter kom in, hade miss