Aftonbladet – 10 april 1872, sida 2

essa namn. För att Carolinska institutetyt kulle återfå den teoretiskt medicinska exarhe jen talade: statsrådet Wennerberg, doktorsk ueijer, lektor Rundbäck, hr Emil Key, rekor Dahm, doktor Appeltoft, professor Norlenskiöld, doktor Altin, professor Edlund,H srosshandlaren Hierta, kabinettskammar-re werren v. Geijer, häradshöfding Dufva, hrid Forsbeck, hr Liss Ölof barsson och kom-fr nerserådet Sjöberg. — Vi finna häraf, si utt frågan understöddes af bildningensb och undervisningens målsmän från snartd sagdt alla kategorier, samt af alla partier som li möjligen i Andra kammaren kunna finnas, och särskildt af alla de läkare, som af AnIra kammaren äro medlemmar. Hr Leiijerla uppträdde väl mot utskottets motivering, men kom i grunden till samma resultat dåjlt han yrkade lika examensrätt för alla läroverken och endast föreslog en ringa förändring i sjelfva skrifvelsens ordalydelse. F Hvilka talare finna vi väl på den mot-l1 satta sidan. Jo de båda universitetsprofes-a sorerna Ribbing och Agardh, och vid deras d sida biskop Rundgren och hr Per Nilsson ild Espö. Huru isolerade dessa herrar i sjelfva d verket stodo visas ytterligare deraf att en-i4 dast 27 ledamöter af 150, som röstade, följdes dem vid voteringen. I sanning ett slående ls bevis för huru kompakt opinionen i dennajlr fråga är inom Andra kammaren; E Hr Ribbing intog egentligen en alldeles t särskild ställning, i hvilken han kämpadels alldeles ensam för sig sjelf. I sin motionil: ämnet hade han varit mycket dunkel, endast ! låtande ana hvartåt han syftade, och derför 1 äfven utsättande sig för misstankar att en-1 dast vilja skjuta undan frågans afgörande ll eller ytterligare intrassla henne, men under ! diskussionen lyfte han slöjan och förklarade, att han åsyftat det den medicinska under-:; visningen borde delas mellan universiteten . och Carolinska institutet, så att den teore-j: tiska delen deraf lades uteslutande till dej: förre, under det den praktiska öfverlemna:l des åt institutet. Huru uppriktigt och väl menande än detta förslag må hafva varit,: så var det dock af den beskaffenhet, att det säkerligen ej numera kunnat påräkna un: : derstöd från något håll, ei es från fakul-. teten vid det universitet som hr Ribbing: tillhör. De förderfliga följderna och olämpgheten af att skilja de teoretiska och praktiska studierna i medicinen från hvarandra j: och förlägga dem till elika läroverk är så klart ådagalagda af 1859 års komit, så allmänt insedda af sakkunnige, och blefvo dessutom under sjelfva debatten i Andra kammaren af flere talare så skarpt framhållna och bevisade att ett förslag som går i denna riktning aldrig mera torde fram: komma, Från Andra kämmaren blef frågan hänskjuten till den Första, och huru mångsidigt och fullständigt hon än kunde synas vara utredd, såväl under den grundliga behandling hon nu undergått i Ändra kamma: ren som äfven förut under alla de skärseldar hon haft att passera, ansåg dock Första kammaren nödigt att tillsätta, äfven den, ett utskott för hennes ytterligare utredande. Detta utskott har nu fullgjort sitt arbete och anemnat sitt utlåtande, i hvilket det, om äfven på andra vägar och genom en annan motivering dock i hufvudsak kommer till alldeles samma resultat som Andra kammaren, då det hemställer att riksdagen ville i underd. skrifvelse anhålla, det K. M:t toge i nådigt öfvervägande, huruvida icke tidpunkten vore inne att till underlättande och främjande af den medicinska undervisningen, examina och praktiska öfningar måtte blifva så ordnade, att jemte det ämnenas antal i den förberedande mediko-filosofiska examen så vidt ske kan inskränkes och åt universitetens medicinska fakulteter öfverlemnas så stor delaktighet i den praktiska undervisningen, som deras nu mera betydligt utvidgade kliniska inrättningar och statens fordran på fullständig läkarebildning medgifva, medicine studerande må erhålla befogenhet att vid hvilket af rikets medicinska läroverk som helst — universitetens medicinska fakulteter eller Carolinska mediko-kirurgiska institutet — aflägga så väl den teoretiskt medicinska eller kandidatexamen som ock den praktiskt medicinska eller licentiatexamen. Detta utskottets förslag får så mycket större betydelse som utskottet, egendomligt nog, helt och hållet lemnande åsido den historiska sidan af saken, endast lagt de nuvarande faktiskt bestående förhållandena till grund för sitt beslut. En alldeles särskild vigt får äfven detta beslut genom sammansättningen af sjelfva det utskott, hvars alla 5 medlemmar sig om beslutet förenat. Vi finna nemligen bland dessa medlemmar chefen för medicinalstyrelsen i riket, hvilken ännu står qvar såsom professor inom medicinska fakulteten i Lund, sämt vidare en professor vid Upsala universitet, en annan f. d. universitetslärare och ett medicinalråd, under det att den femte ledamoten är en högt uppsatt embetsman, som vid universitetet idkat studier och der aflagt examina. Utskottet har sålunda haft en stor fond af sakkunskap till sitt förfogande på samma gång som universiteternas och den allmänna bildningens intressen i alla riktningar varit inom detsamma starkt representerade. Det är derför så mycket mera glädjande att utskottet kommit till ofvan nämnda beslut, hvilket utgör en högst beaktansvärd protest emot det ofta hörda päståendet att en sådan anordning af den me dicinska undervisningen som den här ånyo föreslagna skulle leda till universitetens skada, ja till deras undergång. Af den diskussion, som egde rum då frågan remitterades till det tillfälliga utskottet, kan man ej draga några slutsatser rörande opinionen inom Första kammaren, hvilken för öfrigt väl då ej ännu var fullt stadgad. Hade den varit detta, så hade ju intet utskott behöft tillsättas. Flere talare