Aftonbladet – 10 april 1872, sida 2

ttvade Bie väl, men, såsom det I allmän-!uv et vill synas, mycket reserveradt. Titt gär g kildt intresse är fästadt vid den uppfatting af frågan som universiverens Och Carla olinska institutets nyvalde kansler, grefve! lamilton, eger. Han yttrade sig väl vid! emissen, men förklarade, det jais sen: omliga ställning gjorde, det han ej i denna j: råga kunde uttala sig fritt, och han synes ålunda håfva beslutit att ej heller vid denl lifvande debatten i kammaren lägga tyngjen af sin mening hvarken i den ena eller den andra vågskålen. Denna grannlagenwet var utan tvifvel på sin plats och man nåste hålla gröfve Hamiltön räkning för utt han iakttagit densamma. Då han sålunda sjelf velat intaga en neural ställning, sä vilja ej heller vi ur hans ord söka utleta i hvilken riktning han tänkt sig frågans lösning böra sökäs, men på ott par af hans yttranden kunna vi ej underlåta att taga fasta. Det var utan tvifvel af ej ringa vigt att äfven af kanslern för de tre läroverken få ett tydligt uttalande derom, att en sådan likställighet mellan dessa läroverk ej kan ifrågakommä, ätt universitetens lärarekrafter och material ökas så, ätt de blifva lika med institutets eller att de på senare stället minskas till likhet med förhållandet vid universiteten. Afännu större vigt Var dock måhända den ärgunmentation, med hvilken kanslern i öfverensstämmelse med flere talare i Andra kammaren redogjorde för förslaget om att från Carolinska institutet utbryta en del af dess kliniker, ett förslag, som, um det Verkligen kan ifrågasättas, sålunda ej heller hos kanslern kan vinna understöd, och som väl derföre nu må kunna anses dödt och för alltid begrafvet, om det ens någonsin haft något lif. Den som vid remissen i Första kammaren klarast och bestämdast uttalade sig i sjelfva hufvudfrågan var utan tvifvel generaldirektör Berlin, som förklarade sig vara öfverlygad om nyttan af den föreslagna åtgärden att återgifva institutet den teoretiska examen och som för denna sin öfvertygelse anförde mycket gslåchde skäl Gencräldivektör Berlins dubbla egenskap af att vara chef för medicinalstyrelsen på samma gång han ännu tillhör en af våra medicinska fakulteter ger åt hans ord i denna fråga en synnerlig Vetydelse. Såsom jedariot al det tillfälliga utskottet måste han äfven väsentligt hafva bidragit till den utredning, som frågan der erhållit, och till det beslat, som detta utskott fattat. Attutskottets förslag skall vinna majoritet inom Första kammaren torde man väl med allt skäl kunna motse; Det kan neitligen ej förutsättas, allra minst under de förändrade förhållanden, som nu ega rum, och med den mångsidiga utredniug, som frågan ytterligare erhållit, att Första kammaren skulle i strid mot alla de mäns åsigter, till hvilka kammaren vädjat, afvika från den ståndpunkt, som riksdagarne allt sedan 1840 intagit. Första kammaren skulle då ställa sig på det gamla presteståndets ståndpunkt i denna så vigtiga kulturfråga, men icke är det från nämnde stånd som Första kammar ren ärft sina traditioner i dylika frågor — om den öfver hufvud taget ärft några så dana — snarare då frän ridderskapet och adeln, från hvilket stånd kammaren motta git så mänga af sina mest utmärkta repre sentanter, och hos ridderskapet och adeln antogs 1863 ärs skrifvelse med en majoritet af 147 röster mot 60. (Forts.)