Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

behöfdes, att numera bringa den gamle herrns lynne ur jemnvigt,och han började med en viss otålighet tala om sina hela dagen svikna förhoppningar, att få se sina sonsöner Dene och Charles. De borde kommit från Skotland denna morgon, men hade ej ännu synts till. De må väl aldrig varit så oförståndiga och rest sjöledes, som jag vet att Dene är road utaf, sade baroneten litet otåligt. De skulle lätt kunna få flacka omkring ett par veckor i vinterkylan då. Ganska visst komma de landvägen, sir, allrahelst då tiden för hela resan är så knapp, svarade Otto. Kommer deras mor med ? Hon kan inte det, svarade sir Pene. Jag är rätt ledsen derför, ty hon har alltid varit min synnerliga favorit och nu har jag ej sett henne på två år. Det är mer än en sak, som går emot, just nu, Otto. Hvarför kan hon ej komma? Emedan hon är sjuk — i någon feber, hvad det är. Eror du att gossärne kunna hinna fram i qväll, Otto? tillade han efter en kort tystnad. Ja, visst kan det vara möjligt, svarade Otto af grannlagenhet och litet dröjande, ty nu käflde han sig förvissad om, att den gamle satt pe för att vänta på dem, De komma naturligtvis med diligens till närmaste station och taga posthästar derifrån och hit. Det torde likväl allt vara väl sent i gväll, farfar. I morgon få vi helsa dem välkomna. lär a s frå a Ja, jag lärp 13 afstå från att vänta dem i afton medrat sir Dene. Nå, bur far verlden med dig, Otto? Slår du dig bra ut? Ja, det går rätt bra för mig, farfar, svarade (tt, etolt öfver sitt oberoende,