Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

AA VA vv SEP AS Konungens rätt att beskatta svenska folket. IL. Vi öfvergå till hr N:s nästa punkt, så lydande: Hvad särskildt beträffar de under dessa ordiarie inkomster inbegripna grundskatter, är förändring af dem, dels för så vidt de stå i samband med det s, k. indelninisverket, sorterande tnder R. F:s 80 3, dels, för så vidt fråga är om den privilegierade jorden, beroende af hvad som finnes föreskrifvet i 114 4 R. F., i hvilka begge lagrum konungens bifall stadgas såsom otindgängligen nödvändigt. Beträffande första delen af denna punkt, så innehåller 8 80 reg.-formen att.de rörande krigsmakten med landet öch städerna upprättade kontrakter och indelningsverk skola till deras hufvudgrunder oerubbade vara, intilldess konungen och riksdagen finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra. Efter hr N:s mening skall nu när grundskattebelopp blifvit anvisade såsom ersättning för en del af de, till följd af indelningsverket, viss jord pålagda besvär, det anses såsom en hufvuädgrund för indelningsverket, att ersättningen skall utgå af grundskatter. Oss deremot vill det synas som hufvudgrund allenast vore att ersättning skall gifvas till det belopp, som med en gång aftalade grunder öfverensstämmer. Af stadgandet i 3 80 reg.-formen följer då, att konung och riksdag måste samfäldt besluta om beloppet af den ersättning som skall gifvas i stället för den förut utgående, så framt denna ej redan är till visst penningbelopp bestämd, men visserligen ej att den indelta grundskatten skall såsom sådan utgå längre än riksdagen finner att svenska folket bör ; på detta sätt beskattas. Men för att ej sträcka skiljaktigheten längre, än som för den nu förevarande tvistefrågan är behöfligt, låtom oss med hr N.l! antaga, att verkligen 80 reg.-formen infiebär att de grundskattebelopp, hvilka, till följd af indelningsverket, äro till vissa krigsmaktens behof anslagne, icke få utan konungens bifall upphöra att utgå, hvad följer väl häraf? Om en lag innehåller ett allmänt stadgande samt derjemte särskilda bestämmelser, hvilka utgöra tillämpning för enskilda fall af den allmänna regeln, så befästa dessa onekligen regeln. Och lika allmänt erkändt torde våra att ett bestämdt uttryckt undantag från den allmänna regeln icke upphäfver regelns giltighet längre än undantagsstadgandet bestämdt uttalar, men i allt öfrigt befästar regelns giltighet. Det allmänna stadgandet. är här 2 57 regeringsformen, som uppdrager utöfvandet af beskattningsrätten åt riksdagen allena: I öfverensstämmelse med denna allmänna regel förekomma i grundlagen särskilda tillämpningsstadganden t. ex:-om riksdagens rätt att föreskrifva de grunder, efter hyilka statens fasta egendom skall förvaltas (377 regeringsformen). Om nu 2 80 regeringsformen skulle stadga ett undantag från regeln, i det den innebure att det fännes några vissa skattebelopp, dem riksdagen icke utan konungens bifall finge ändra, icke upphäfver detta regeln i 257, nej det skulle endast befästa den, om sådant behöfves. J Hr N:s ändra förmenande i denna punkt var, att förändring i de till ordinarie inkomsterna hörande grundskatter beror; för så vidt fråga är om den: privilegierade jorden, af hvad som finnes föreskrifvet i 114 2 regeringsformen, i hvilket, lagrum, konungens bifall stadgas såsom oundgängligen nödvändigt. Hvad lir N: menar härmed är sannerligen ej lätt att begripa för den, som minnes hvad 3 114 regeringsformen verkligen innehåller. Den stadgar attide fordna riksståndens. privilegier, förmåner, rättigheter och. friheter, såvidt de ej genom representätionsförändringen upphört, ändring ej kan ske utan konungsoch riksdags sammanstämmande beslut, Men bevisar väl detta, att dem privilegierade jordens grundskatter ej, kunna upphäfvas eller minskas utan konungens bifall? Hvilket af de fordna riksstånden har sedan nära två mansåldrar privilegium på att besitta någon viss jord? Och-om ett sådant privilegium ännu: funnes, när har det någonsin ansetts såsom.ett privilegium, en förmån, en rättighet och. friliet att betala skatt? Huru kan då 8 ll4: åberopas till bevis derom, att riksdagen icke skulle ega att börttaga eller minska hvilken som helst af de ordinarie skatterna; utan: konungens bifall? Hr N. kar lemnat detta utan vidare förklaring och vi) kunna ej förklara, endast bestrida hans obestyrkta. påstående; hvarför vi öfvergå till nästa punkt, der hr N. yttrar sig på följande sätt: Bötesmedlen, de: under titeln: extra uppbörd inbegripna revisionsskillingarne, expeditionslösen och-observationsmedelm. m., fyroch båkmedel, likasom köntrollstäm pelmedel, äro: stadgade dels i allmän lag, dels i administrativa förordningar, hvilka mot. regeringsformens, 87 och Sy 3 icke få ändras utan konungens medverkan: och äfven hvad beträffsz intraderna från telegrafverket; jev,vägstrafiken och skogsväsendet, biKka i jemförelsevis senare tider Hitvit tillde ordinarie statsinkomsterna förflyttade, tillkommer det konungen på grund af hans ådministrativa lagstiftningsrätt att förordna om beloppet af de afgifter, genom: hvilka dessa inkomstkällor bildas, samt hvad dermed står i samband, så att de utan en sådan medverkan icke grundlagsenligt få ändras, långt mindre borttagas. Vi nödgas här återkomma till den erinran vi förut framställt, att nemligen hr N. sammanblandar alla de ordinarie inkomsterne på ett sätt, som är, synes det oss, föga utredande och upplysande på samma gäng det synes ganskå litet tillfredställånde för dem, ———— EEE EEE mm — tt bös kn Oh 2 rå