Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE Ar MRS HENRY WOOD. Ofversättning af Thm a Hammarsköld. ) E Jag menar gamle squiren, Gander. Han såg ut precist som då han gick här i verk den, i sina grå kläder och med den lilla kappan hängande på axlarne. Vi språkade länge tillsammans, han och jag. — Det var alldeles som förr i verlden. Det var väl en dröm, sir. Jag kan väl tro det; men precist som verklighet föreföll det. Vi språkade så trefligt med hvarandra, Jag tyckte det var godt att vara med honom. Smörgåsen, sir; — och t6et blir kallt. Det dröjer väl inte så länge, tycker jag mig finna, innan jag går till honom. Tiden kan var inne. Gud känner bäst, när rätta stunden kommer. Han drack det återstående af t6et och Gander stack med ihärdig envishet smörgåsen i den gamles hand, då han tog emot koppen. Sir Dene åt, utan att tyckas rätt veta af det sjelf, men det syntes bekomma honom väl — och han sade sig. vilja dricka litet mera tå. Det är bara underrättelsen om -postvagnen, hvilken stjelpte på Powicks-bron; som gjort honom så modstulen, mumlade Gander då han gick ned för trapppan. Men det är tider numera, när han inte är det ringaste lik sig sjelf. Tänk bara, att ligga och inbilla sig, att han haft besök af gamle Ardel Breibärarn ringde, då Gander gick igenom förstugan, och den låsta postväskan blef som ) Sö A. B. JW 1—2922, 24—47, 49—68, 70—78.