Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

Gander, Han har länge nog varit förvisad från lemmet, sade baroneten. Så snart jag blir klädd vill jag skrifva: Och efter denna fattade, bestämda föresats gick det raskt för sir Dene att komma upp. Sedan han: var klädd, satte han sig vid den värmande, goda: elden i nästa rum och skref till Tom ett kort,bestämdt, men vänligt bref, hvari han återkallade honom. Hans: stil var darrände, mer ord och tankar klara: Sedan: brefvet blifvit hoplagdt, som den tiden brukades, då kuverter ännu ej begagnades, förseglade han: det med rödt lack: otchdet stora -Clanwaringska vapnet. Han doppade sin penna i bläcket och började skrifva utanskriften. Tom Clanwaring, Esquire Så långt hade sir: Dene hunnit då han såg upp. Hvad är det stället heter, Gander? Verkligen jag det mins, sir. Jag hörde det en gång... det var något konstigt namn. Sir Dene lade ned pennan med ett uttryck af pinsam förlägenhet. Var då Tom så alldeles förlorad för honom, att ej ens ett bref kunde nå honom? Men i nästa ögonblick ljusnade åter hans ansigte: Lady Lydia måste utan tvifvel minnas namnet, Gander; stället tillhör någon af hennes slägtingar: Gå och fråga henne. Gander gick. Lika litet honom, som hans lika. godtrogna herre) hade det någonsin fallit in,-att misstänka lady Lydia för några förrädiska stämplingar emot Tom. Både husbonde och tjenare voro sjelfva hedern och lätt förda bakom ljuset. Då hofmästaren. kom: in, .sutto mylady och hennes. äldsta son vid frukostbordet och språkade för? troligt vid det värmande skenet af en flammande brasa, mylady i en morgonrock af brunt sammet, Jarvis i en nattrock af ly