Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

rundlagstolkning och frlatkonst, som tillfventyrs ej böra nndgå belysning. Hr N, förklarar, att det svårligen kan annat än bejakas att med statens regleande i 69 3 regeringsformen mönäs dötjamma som i regeringsformens 23 59 och 2, Detta äro ock vi sinnade att bejaka ch instämma således med hr N. deruti, att le båda sistnämnda 22 lemna ledning för ,edömande af hvad med statens reglerändes ätteligen menas. Men då hr N. derefter påstår att enligt 2Y 59 och 62 regeringsfornen skulle med statens reglerande menas, jemte sjelfva beräkningen af beloppen, den itgärd att genom bevillningar fylla hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterne erordrars kunna vi ej längre med honom instämma. Hvad nu statens eller såsom den vanligare kallas, riksstatens reglerande ! oeträffar, så ligger det i sakens natur attl! lervid, såsom vid allt uppgörande af enl: oudget, måste ingå bestämmande af både lj ( j Å ; Fö — RR nkomster och utgifter till sådant belopp att inkomsterna fullt uppgå till utgiftsbeloppet. Att, utan uppfyllande af detta vilkor, riksstaten ej är, enligt vår grundlag, reglerad, det visa stadgandena om att genom bevillning skall åstadkommas motsvarighet : emot utgiftssumman. -Hvåd nu beträffar : ;statens reglerande i 3 69 regeringsformen : 3å afses der riksdagens åtgärd med statens reglerande. I 3 59 åter, som vi ofvan ordagrannt anfört, talas endast om konungens åligganden att uppgöra förslag till statens reglerande och, som vi tro oss ofvan visat, ålägges det i denna 3 konungen att förslagsvis beräkna de ordinarie inkomsterna, men föreskrifves alls icke att riksdagen endast får beräkna dem. Dennå 3 bestämmer icke något om riksdagens befattning med statens reglerande, men dess ordalag kunna möjligen, som vi nyss sade, tjena till ledning, om sådan behöfves, för hvad med statens reglerande menas. Det heter nemligen, att förslag skall göras att genom bevillningar fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra. Efter vanligt språkbruk lärer detta betyda, att staten erfordrar eller, såsom det förr i 2 30 R. O. hette, tarfvar de ordinarie inkomsterne och derutöfver bevillning. Vikunna ej annat finna än att således, likasom grundlagen fordrar att de ordinarie inkomsterna skola ingå i konungens försläg till statens reglerandes, måste de också ingå i det slutliga statens reglerande, som enligt 3 69 reg.form. skall af riksdagen verkställas. Att härvid riksdagens rätt skulle vara inskränkt till endast beräknande af samtlige de ordinarie inkomsterne, dertill lemnar grundlagen icke anledning, utan lärer riksdagens rätt i hvarje fall bero af inkomstens art, så att när inkomsten är af skattenatur, riksdagens allena beslutande rätt gäller. Och häremot: strider på intet sätt 2 62 reg.form., hvilken lyder sålunda: Sedan statsverkets behof blifvit af riksdagen pröfvade, ankommer det på riksdagen att en deremot svarande bevillning sig: åtor ga samt att tillika fastställa huru särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål användas och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti riksstaten anslå. Här hafva vi ju temligen fullständigt hela uppgörandet af en budget Först bestämmande af utgifterne eller såsom de här kallas behofven, så anskaffandet af dertill behöflige medel eller, såsom det heter, en deremot svarande bevillning, så fastställandet af huru särskilda summor skola till särskilda ändemål användas och desså summor un der bestämda hufvudtitlar anslås; och detta allt uttryckligen beroende på riksdagens pröfning, och ankommande 4 riksdagen att göra och att fastställa. Hvar finnes här något som talar om konungens rätt fill inblandning? Eller huru kan man vid sammanställning af 2259 och 62 i reg.form. sluta sig till annat, än att 8 59 ålägger konungen att uppgöra förslag till statens reglerande; 62 åter förbehåller åt riksdagen att pröfva och fastställa huru staten skall regleras och detta utan allt undantag rörande de ordinarie inkomsterne. Ty värr är redaktionen af 3 62 uppenbärligen felaktig, så att tolkning efter ördalydelsen der är omöjlig. Med statsverkets behof måste förstås alla statens utgifter, ty alla dessa tillkommer det ostridigt riksdagen att pröfva, Vill man med behof förstå endast de utgifter, som öfverskjuta de ordinarie inkomsterne, så hvem skulle det tillkomma att pröfya de utgifter, som ligga inom de ordinarie inkomsternas belopp? Sjelfva hr N. lärer ej vilja. tillmäta konungen denna rätt. Men om således statsverkets behof betyder hela utgiftsbeloppet, öfverensstämmer det ej med andra stadganden, att riksdagen skulle åtaga sig en mot alla utgifterna svarande bevillning, utan hade uttrycket bort vara att riksdagen skulle bevilja deremot svarande inkomster eller medel. Att detta är den verkliga meningen visar sig genast i det följande, då det heter att riksdagen eger att tillika fastställa hurw särskilda summor deraf skola till särskilda ändamål användas och att dessa summor i riksstaten anslå; Att här icke är fråga om blott bevillningen, utan om alla statens inkomster visar hela sammanhanget och detta blir ytterligare klart afjemförelse med 2 64 reg.-formen, der det uttryckligen om både ordinarie inkomster och bevillningar stadgas, att de skola till de af riksdagen pröfvade behof och efter den upprättade staäten anordnas, hvarefter det i 265 ytterligare tillägges: Dessa-medel (både ordinarie inkomster och bevillningar) må icke annorlunda användas, än faststäldt blifvita, Vi tillåta oss fästa särskild uppmärksamhet derpå att i 64 de af riksdagen pröfvade behof oemotsägligen betyder sam manfattningen af alla statens utgifter, en omständighet, som torde gifva stöd för vår mening att i 2 62 statsverkets behof, som blifvit af riksdagen pröfvade också betyEE RER—-——-—— RE