Aftonbladet – 3 april 1872, sida 2

ESA SERA SONATA AT CITES TIRINESERATTSS Och ingenting skall heller bli det förrän 3lack bekänner, inföll Otto. Han var jufven. Om jag kom dit ned och sir Dene ville öfverlåta utredningen af den saken ät nig, så vill jag våga mitt anseende som juist på att jag inom en vecka skulle få den carlen öfverbevisad. Jarvis sträckte fram sitt mörka ansigte ych fixerade sin bror skarpt. Den indolens, som hittills hvilat öfver hans drag, hade nu vifvit rum för ett uttryck af spändt iniresse. Rör ej vid den saken, Otto! Du skulle kunna föranleda oberäknelig skada — åtminstone den skadan, att saken aldrig blef utredd. Det var inte Black. Det var ej mera han än det var du eller jag. Har du ännu något enskildt intresse för tt afvända misstanken från Black? fråsade Otto. Jag! Hvad skulle jag ha för intresse deraf? frågade Jarvis, liksom han hade glömt det förflutna. Den der skulden för tobak. Aha, den! Jag kommer nu ihåg. Den är längesedan betald och en ny börjad, tillade Jarvis med ett kort skratt. Jag vill säga dig en sak, Ottox, återtog han allvarsamt; jag har mitt enskilda skäl att önska vinna ljus rörande den der affären. Inom mig är jag lika viss på hvem som tog pengarna, som om jag sjelf åsett saken. Låt mig bara få tid på mig, så skall jag allt bevisa hvem det var. Kan du inte säga det till mig? Nej, nej. Och gjorde jag det, skulle det ej synnerligen intressera dig i alla fall. Jag hör att Blacks hustru blifvit död. Ja, för två eller tre månader sedan, svarade Jarvis vårdslöst. Jag tror inte