Aftonbladet – 3 april 1872, sida 2

Dunkerques hamn vida mindre besökt än sta tio år sedan, och det påstås att han-lhe skamrarne i de norra hamnstäderna ämna j de sta regeringens uppmärksamhet på de ho-lan ide följderna af ifrågavarande lag. he Till skydd för regeringen och national -? samlingen i Versailles befinna sig der-1.j es 800 parisiska polisagenter — skrifel ng r en korrespondent derifrån till Köln. sit. — för hvilka underhållet beräknas till an a million francs, af hvilket belopp staden! ris betalar hälften. Vid kommunalrådets de Paris senaste sesslon kom detta missföre vilande på tal och man yrkade på vidtaM unde af åtgärder, hvarigenom för framti a n Paris ej vidare komme att erlägga hälf(7. n af kostnaden för polisen i Versailles. Särdeles betecknande för den nuvarande imen i Frankrike är, att statens embetsän börja göra sig till hierarkiens verktyg r förföljelser mot gammalkatolierne. Vi omnämnde för någon tid sedan, st polismyndigheteriia i Bordeaux anstält isvisitation hos tvenne prester, såsom missnkte att vara författare till tidningsartikx mot ofelbarhetsdogmen. Nu har erkeiskopen i Bordeaux, Donnet, genom en offiel skrifvelse förbjudit kaniken Mouls ochi bbn Junqua, hvilka, såsom vi förut omdat, ställt sig I spetsen för den gammalatolska rörelsen i Giroade, att utöfva prestmbetet, och denna skrifvelse har tillstälts em, genom en polistjensteman, hvilken derc Männagifvit, att de, i hänko stilla sig detta förbud till efkomma att inställas för vedernstol. I anledning häraf yttrar vublique Frangaise: vara på sin vakt! Må icke den för de religiösa frågorna, som ör närvarande råder bland fransmännen, hinIra oss att vara rättvisa och gifva de svaga let skydd, hvarpå de ega anspråk, mot det presterliga tyranniet, I synnerhet då detta tyranni finner medbrottslingar i det borgerliga samhällets ombetsmän, och då det tager våra allmänna lagar, vår straffkodex till hjelp för att komma åt dem, som våga göra motstånd mot dotsamma Det är således icke nog för det ultramontana episkopatet att uppbära 45 millioner af statens budget och lika mycket af kommunernas, att utan kontroll åtnjuta talfrihet, tryckfrihet, tankefrihet, församlingsoch föreningsfrihet och alla dessa friheter, som äro andra medborgare förvägrade, att bilda en stat i staten, att utöfva en absolut makt öfver ett väl disciplineradt presterskap och öfver genom antal och rikedom mäktiga associationer, att ha i sina händer mer än hälftens af franska ungdomen tppfostran och utöfva ett fruktansvärdt inflytande på dem andra hälften, att genom undervisning och predikan inskärpa de mot vår tids andr mest stridande lärör, avt för hvar dag i en främmande furstes namn göra et propaganda, som förgit tar våra politiska stridigheter öch som ofta kan kompromettera fäderneslandets intresset. Allt detta ör ännu icke nog! Våra domare måste äfven dömå till affliktiva straff de prester; som afskudda oket eller som vägra att erkänta de nya dogmer, hvilka ett sig så kallande concilium proklanierat, Om dessa prester fortfara att tro hvad de länge avsett för sanning, om de vilja förblifva kristne, pröster och gallikaner, hvilket efter all anledning icke är mera underligt än att vara ultramontan, men är mindre farligt, skola de icke blott exkommuniceras de skola degraderas och förföljas af rättvisans tjenare. De få icke utöfva sin gudstjenst enligt den gamla ritualen eller sammankalla de trdende, som tänka lika med dem. Då blifva de — både de deh deras åhörare — dragne inför domstolarne. Om regeringen tillät en sådan tolkning af våra lagar, skulle kon icke en dast begå en orättvisa, hvilken måste uppröra till och med de katoliker, som icke äro viljelösa slafvar af den romerska teokratien: hon skulle begå en dåraktig handling, er handling af påtaglig och löjlig svaghet blot: för att behaga ett parti, som ingenting kar tillfredsställa, och hon skulle kanske ådragö sig allvarsamma svårigheter. S ( I anledning af Alabamafrågan har nu äf ven den ädle amerikanske fredsvännen Elihu Burrit, bvilken, som bekant är, len lång följd af är gjort propaganda fö fredsiden, tagit till ordet. I ett i tidnin gen Newyork World publiceradt bref ytt rar han sig nemligen om de amerikansk: ersättningsanspråken i ordalag, som, fri Ifrån allt nationalhögmod och all politisl partianda, endast tyckas vara förestafvad af humanitet och billighetskänsla. Brefvet kärnpunkt ligger i följande anmärkningar Det mest vördnadsbjudande fördrag ins tionernas historia är det beslut, hvarigenor I skiljedomstolen i Göendve grundlades. De var en lycka för verlden att England oc lAmerika blefvo oense, om de endast de igenom kunde komma att förena sig ol denna i sitt slag ensamma hyllning åt följ nuftet och rättvisan. De ha åt dessa båd sanningens makter uppfört ett tempel, hvar grundfästen stå högre än tinnarne på ni got rättvisans tempelsom någonsin blifvitupj fördt på jorden. I sina attributer, i sitt embet och sin värdighet är skiljedomstolen det tr bunal som mest närmar sig den oändligarättv san. Sedan vi uppfört ett sådant tempel för all nationer så väl som för oss sjelfva, seda vi invigt det och omgifvit det med en ni stan gudomlig helgd — kan väl den en eller andra parten tillåta sig att inför denn den opartiska rättvisans tron nedlägga e I statsskrift, hvilken är befläckad af den e gelska och amerikanska brottmålshistorier r värsta smuts? Kan denna unga natio tsom är vår kärlek och vår stolthet, me niden makt och den värdighet som tven Ihemisferer låna henne, tillåta sig att inf um läntHa trihknnal kamma fram med sma adv