Aftonbladet – 2 april 1872, sida 2

af bönom? — Black, han blef som en grå näst i syna och fick brädt att dra täcket öfver hufvt påna. Men — det är inte rätt att hon ska ligga der och sjelfdö som ett fattigt osjäligt djur. Mary Barber svarade intet härpå, men vände sig tvärt om och gick in. Inom ett par minuter var hon åter ute med hatten på sig och ett par ljus, inlindade i ett papper. Nu springer du på eviga minuten till doktor Priar, Sam Pound, och ber honom vara så god och genast komma upp till värdshuset — säg honom, att jag har skickat dig. Jag går sjelf dit med ljusen. Sam såg tveksam ut. Han hade en.föreställning om att doktorn icke skulle, vara rätt välkommen vid Den smygande Indianen och att han sjelf torde få ledsamheter för läkarebesöket. Se så; begif dig nu utaf så fort benen kunna föra dig och stå inte så der och stirra, som en stucken gris, Sam Pound. Ju förr du går, desto förr är du tillbaka igen. Sålunda uppmanad, stampade Sam af framåt vägen och Mary Barber begaf sig med raska steg bort till värdhuset. Det var nu fullt månsken, men redan alldeles skumt inne i rummen, då hon kom fram. Utan afseende på den värme som hela dagen varit rådande, hade Black, troligen för att ej vara i mörker, uppgjort en flammande eld i spisen och satt framför densamma, djupt insomnad, i sin gamla ländstol. Då Mary Barber kom in i köket och såg honom sitta der, föll det henne in att det skulle vara allrabäst om hon ej väckte honom, utan genast gick upp till mrs Black. En ljusstake af jern stod på bordet, troligen iordningsatt åt Sam, för hans hem