Aftonbladet – 30 mars 1872, sida 3

signelsen och hestog derefter sin upphöjda plats. för att derifrån med signaler leda arbetet. Vindspelen började sättas i rörelse, obeliskens ofantliga massa höjde sig långsamt och närmade sig dan sockeln. hvarpå den skulle stå — då uppörde den plötsligt att röra sig, den började synhbarligen sjuka, i hästa ögonblick väntade man att tågen skulle hr Med återhållen andedrägt stod den oöfverskådliga menniskomassan i djup tystnad; ingen vågade ett skrik, huru nära det än låg på läpparne: Fontana bleknade, påtr ven reste sig och rynkade ögonbrynen. Dåht des plötsligt en stark stämma från folkmassan: Vatten på tågen! Fontana förstod genast detta fö praktiska råd och följde det; tågen, som hade börjat sträcka sig, föktades och sammiandrogo ig åter, obelisken höjde sig öch nedsattes snart på sin piedestal. hvarest den ännu i dag står orubbad. Ett ofontligt jubelrop fyllde lmften, klockor ringde. kanoner dundrade, otaliga flaggor vajade. Emellertid hade den djertye öfverträdaren a det påfliga dekretet blifvit gripen ai schweizergardet och förd inför påfven. Det be: fanns vara en sjökapteh från San Remo vid namn Bresca; hans erfarenhet från skeppstågen hade troligen i it honom det uttalade rådet. Man fruktade för att den stränge påfven skulle ftilllämpa lagens gtränghet mot den djerfve sjömannen, men denna gång lät han dock beveka sig. Han skänkte icke allenast sjömannen lifvet. utan tillät honom att utbedja sig en belöning af den påfliga nåden. Bresca bad då, att han och hans efterkommande skulle få privilegium på att leverera palmgrenar från Bordighera till de påfliga ceremonierna hvarje palmsöndag. Sixtus utfärdade äfven ett formligt bref, som bekräftade detta, och tillät Bresea att föra det påfliga vapenmärket på sitt fartyg. Detta dokumentförvaras ännu inom familjen. — En ny engelsk skandalrättegång. Knappt var den stora Tichborneska processen slutad och föremålet för så mycken spänning. så mycken strid fördt till Newgatefängelset, förr än en annan, högst skandeslös sak ådrog sig det lifliga intresse, hvarmed man i England alltid följer fättegångsdramer. . oktor Travers Swiss, en ansedd jurist, blef professor först I politisk ekonomi, dereftor i folkrätt vid universitetet i Oxford, vidare Vicar General hos erkebiskopen i Canterbury samt slutln utnämnd till ens Advocate, vid hvilket tillfällö bän mottog baronetvärdigheten; han blet således sir Travers Twiss! Denne man gifte sig sommaren 1862, då lan var 52 år gammal, med en dam af holländsk härkoftäst, en miss Lynseelg. Sir Travers och lady Twiss intogo en ansedd ställning i Londons fina societet, man fann deras namn anförda vid sidan af de mest aristokratiska i de fashionabla tidningarna. de hade ett Elögant, gästfritt hus, lady Twiss hade blifvit presenterad på bofvet af lady Rutherford Alcock, den bekante diplomatens fru, och vid åtskilliga högtidliga tillfällen bade bon sin plats bland de allra förnämaste. oc cc RR Det är detta äkta pars husliga lif, som blifvit alldeles tillintetgjordt genom den skandalösa rättegåpg, för hvilken vi här nedan redogöra. En sekförare (Solicitor) vid namn Chaffers hade upptepads gånger fått till sig utbetalda mindre summor af lord Twiss enligt räkning för utgifter som han föregat sig ha baft för lady Twiss före hennes giftermål. Chaiiers var ingen simpel person, han umgicks i aktningsvärda sällskapskretsar och en tid var han också bjuaen i I!.wiss hus. Men det gick illa med hans affär och för att hjelpa sig upp fann han på att af lady Twiss fordra allt större och störte penningsummor; hon gaf honom några, men slutligen blef mannen för oförskämd och hon svarade nej. Chaffers hotade nu med hämnd öch denna kom yckså. Han skref till drottningeng hofchef, till biskopen af Winchester, till lord-mayorn och flere ndra och omtalade i brefven att lady Twiss förr ade fört ett utsväfvande lif, att hon stått i inimt förhållande till honom och flera andra, att on lefvat tillsammäns med sin man, innan de voro vifta, och flere andrasakersamt bifogade en varning ör att mottaga en sådan qvinna i sällskap med iederliga fruntimmer. Man brydde sig i börjas icke om dessa angifvelser, men slutligen tillväxte de i sådan grad, att ir Travers såg, sig nödsakad att stämma Chasfers ör injurier (Malicious libel). Målet förekoii vid polisdomstölon i Sonuthwark, presiderad af lomaren Benson, och söin alla förhandlingar äro offentliga, fick skandallystnaden strax den rikate näring; alla tidningar meddelade de utförkiyaste referater af vitnenas utsago och parternas örklaringar och intet af allt det som förekom imdanhölls. Chaffers beskyllde lady Twiss för utt hon under ett par år före sist äktenskap bött London under namnet madame Gelas och då ört ett lättsinnigt och utsväfvande lif som deminonde-dame; lian påstod att han sjelf varit en dt hennes älskare, att tak introducerat henne 108 sir Travers och beskyddat deras hemliga förrållande. Hans frågor till lady Twiss voto un: ler förhöret affattade med den fräckaste cynism; an frågade henne om saker, som ingen anstänlig dam kunde höra utan att upptöras och blyras, och då försök gjordes att förmå honom att iga, måste domaren förklara, att det efter domstolens praxis icke kunde förmenas honom att räfva svar på sina frågor för att derigenom clara sig sjeli. Lady Twiss led i tre dagar med ijeltemod den offentliga tortyr hon vat tndersastad ; med den djupaste indignation förnekade won alla de anklagelser, som i frågande form riktades mot henne och försäkrade stt Chaffers lott för att utpressa penningar och nu af ilska utt ej erhålla några fläckade hennes rykte. Selan hon slutat följde en lång rad af vitnesmål, som på det hela voro gynsamma för lady Twiss. En piga, som tjenat hos henne, upplyste, bland annat, att Chaffers erbjudit henne 150 för att vitna mot sitt förra husbondefolk. Hennes fosterjader, en viss Jastrewski i Briissel, en polsk adelsman, som der är musikalisk instrumentmakare, förklarade att hennös fader dött på Java. men att hon från sina barnaår vistats i hans hus och att hon aildeles bestämdt vistats hos honom under den tid, då de omständigheter skulle ha inträffat, hvilka OChaffers ville lägga henne ill last. Andra lika fördelaktiga vitnesmål slöto sig till detta, och den som genom tidningarnas referater kände till saken måste ovilkorligen tro, utt lady Twiss skulle utgå fri och ren ur denna rysliga pröfning, som blifvit henne beskärd. Men onsdagen den 13 Mars tog saken plötsliyen en annan vändning. Den skulle förekomma kl. 12 och man trodde att lady Twiss åter skulle. nställa sig, bland annat för att åtaga sig den. nödvändiga förpligtelsen att vidare fullfölja saken mot Chaffers. Men domaren blef underrättad om att hennes advokat, mr Poland, underhandlade med sir Travers och lady Twiss och en timmes uppskof beviljades. Mr Poland reste sig då från sin plats och förklarade, att lady Twiss hade fattat det beslutet att icke vidare inställa sig i domstolen, utan låta rättegången mot Chaffers falla. och att hyn redan hade lemrn Jag sade er, miss May, att det hade varit bättre, att inte röra vid saken. Nej, det är bäst som det är, svarade May med beslutsamhet och bet i sina stackars lännarv för att da ackuyulla Starfå tot före