Aftonbladet – 30 mars 1872, sida 3

nat London. Någon annan: förklaring Iemnade han icke, men en hvar kunde säga sig sjelf hurn sammanhanget var. Om än de flesta och värsta af beskyllningarne äro falska, så måste dock några mörka fläckar finnas på den i fråga varande damens lif, för hvilkas belysande hon ej ville utsätta sig och hon föredrog derför att försvinna. Domaren tog till orda under den djupaste tystnad och höll följande för de engelska rättsförhållandena mycket karakteristiska tal. först till mr Poland och derefter till Chaffers: Det öfverraskande meddelande ni har gifvit mig tyckes vid första ögonkastet försätta rätten i en något svår ställning. En af de allvarsammaste anklagelser. som kan riktas mot en man, tages plötsligt tillbaka, efter det vitnesförhöret emot mannen är afslutadt, Jag har emellertid intet val. Då jag sitter i en rätt al första instansen och blott har att hänvisa saken till högre pröfning (fo commit for trikl), då jag ännu icke ålagt någon att fortsätta saken och då jag nu icke har någon rätt dertill, så måste jag frigifva den anklagade, som var anklagad för nedriga handlingar. (vändande sig till Chaffers.) Denna bögst oförmodade vändning nödgar mig till att låta er skörda hela fördelen af kärandenas brist på tillit till deras sak, hvarigenom dessa funnit sig föranledda att draga sig tillbaka. Jag minnes icke i någon rätts historia ett så demoraliserande resultat, som detta tyvärr visst skall visa sig vara för den stora massan. Jag fruktar för att, om ni här kommer på fri fot, skola många oupplysta få den tron, att då baktalet blott till en del är samnt, går det fritt för straff, hur ondskefullt det än är. Jag vill emellertid råda en hvar, som ser er nu gå lös och ledig härifrån, att noga tänka sig för. och ej draga sådana slutsatser. Den olyckliga qvinn?, hvars mod har brustit, sedan det upprätthållit henne några dagar, och som nu dragit sig undan från att möta de otäcka beskyllningar, som er tidigare förbindelse med eller kännedom om henne har satt er i tillfälle att frambära, denna olyckliga qvinna är nu försvunnen. Men genom ert uppförande i denna sak, som föranledt vidtagande af laglig åtgärd emot er och genom ert uppträdande under örsvaret, har ni säkerligen för återstoden af ert lif ådragit er alla hederliga och rätttänkande menniskors förakt. (Starkt bifall från åhörarne.) Jag vill blott ytterligare varna er atttro, att ni kan vidareförfölja detta olyckliga par, den förtviflade maken. som är gripen at sorg och skam öfver att i hans hustrus lefnad finnes en eller annan svag punkt, om hvilket allt han hållits i okunnighet, och henne, som fasat för den förskräckliga pinan att åter behöfva infinna sig inför offentlig domstol och undergå den skärseld niså skoningslöst har beredt henne. Jag råder er till att icke förnya eller upprepa försöket att tyrannisera henne genom tillbjelp af det som ni vet om henne. Låt mig framför allt varna er för att tro, att något civiliseradt samhälle skall frikänna erför det skamlösa beteende, hvartill ni gjort er skyldig, derför att det kan vara en eller annan gnista af sanning i era bheskyllningar. Uhaffers var tillika anklagad för att hafva försökt utpressa penningar af en annan högt ställd man, hvilken ban beskyllt för tvegifte; då detta mål förekom några dagar efter det här ofvan zefererade målet, infann sig käranden ej — äfven han ansåg det bättre att låta beskyllningen ba sin gång än att bli på det sättet skandaliserad af svaranden, såsom det händt lady Twiss, hvarför äfven detta mål blef nedlagdt och OChaffers gick triumferande ur domsalen. — Finsk ihärdighet. En liten enkel berät telse, för hvars sanningsenlighet Westermanlands Läns Tdng säger sig kunna garantera. torde, så: som ett exempel på åde ovanlig ihärdighet och ovanlig nalvit6 hos den finska allmogen, läsas med nöje Under ett af Finlands senaste hårda år vandrade från trakten af Kajana en fattig qvinna med sina två barn öfver den svenska gränsen för att söka sig arbetsförtjenst. Hon ann på det vackra —forss både arbete och ett välvilligt bemötande af husbondefolket, hvilket, då qvinhar utförde väl det enda arbete hon förstod, nemligen binda säd, tog hennes parti emot de öfriga arbetskamraterne som icke alltid sågo nykomlingen med blida ögon. Härutaf drog hon i tysthet den riktiga slutsats att familjen B..., som egde —forss, och i synnerhet dess representänt, on äldre fru B..., som öfver sommaren vistades på forss, men annars bodde i Stockholm. voro batmhertiga och medlidsamma menniskor, särdeles mot henne, Hon vandrade på hösten hem till sig och fru B. hade säkertingen tanke mera på henne, då en dag på våren året. derefter en finsk gosse inträdde i fru B:s kök i Stockholm och förklarade att han var son till nämnda finska och bepifvit sig till fru B. i förhoppning att hon skulle lyckas hjelpa honom fram på lifvets knaggliga väg. På fråga hur han, som endast förstod uttrycka sig på finska, kunnat få reda på iru B:s bostad, svarade han att ban gått in i en bod på Norrtullsgatan och sagt fruns namn, då en händelsevis i boden varande karl erbjudit sig att visa honom till fru B., hvars adress han kände. Slumpen gjorde att det var den rätta och slumpen fogade äfven så lyckligt att i fru B:s kök fanns för tillfället en beskedlig madam, som erbjöd sig att mot 75 öre i veckan hefbergera den oförtrutne gossen. Bostad var således anskaffad men arbete felades ännu. Lyckan, som varit den finske gossen bevågen, gjorde emellertid att man fann en skomakaremästate som mottog gossen i lära och hos denne avarblef ban oafbrutet i två år tilldess han nu skulle konfirmeras. Då behöfdes ett prestbetyg och bref skrefs till Kajana efter ett sådant. Modren giek nu med betyget till Kalix postkontor, en promenad på 20 å 30 mil, men antingen man der skämtat med henne eher hon missförstått hvad man sagt. alltnog hon bevisade att beslut och bandling äro ett hos qvinnan och bestämde sig gehast att gå till Stockholm och sjelf aflemna söhetis betyg, hvadan det hände sig att en vacker dag öfverraskades fru B. af att se gumman med sin dotter inträda och säga sitt namn. och sitt ärende. Det icke minst märkliga är att de långväga resande kunnat taga sig fram utan att förstå svenska och utån att, som gumman försäkrade, någon enda gång blifva nekade nattherberge der de begärt det. Ett vackert prof på finsk ihärdighet och svensk gästfrihet. — Belägringsbröd. Tobakshandlaren Söderberg i köping har från grosshandelsfirman Hasselblad komp. i Göteborg fått sig tillsändt ett antal prof på det bröd, som Paris innevånare måste förtära under belägringen. Brödbiten är innefattad i glas och-ram och liknar till färg och massa groft rågbröd. Men enligt den vidfogade inskription är det sammansatt på helt ennat sätt. Denna inskription lyder i öfversättning sålunda: Minne af belägringen. För hvarje invånare: 300 frammer bröd, bakadt af halm, kli, hafra, stärkelse, pulveriserade ben, sågspån, hästkött: 300 grammer pr person. Omkring inskriften äro abildade en bäst, en hund, en katt och två råttor. mar och blusen fiaddrande på hans rygg och det yfviga håret utan ordning och skick omkring öronen, Han rusade direkte fram till grinden, grep tag i sitt hår såsom ett helsningssätt och sade till Mary Barber: IUI nn: mana nd Anki l8na Acc Att Tina?