Aftonbladet – 30 mars 1872, sida 3

mar och blusen fiaddrande på hans rygg och det yfviga håret utan ordning och skick omkring öronen. Han rusade direkte fram till grinden, grep tag i sitt hår såsom ett helsningssätt och sade till Mary Barber: Vill ni vara god och låna oss ett ljus; vi ha inga deruppe, tillade han och slängde på hufvudet åt det håll der värdshuset låg. Ett ljus! upprepade Mary Barber; äro ni utan ljus, hemma hos er, Sam Pound? Det ä vi; sista biten blef slut i natt och husbond glömde precis af det ända tills nu på minuten. Han ska köpa sig mera i morgon, det bad han mig säga och då ska ni få igen det och tack på köpet. Som hvarken miss Arde eller Susanna voro synnerligt intresserade för ljusaffären, sade de godnatt och gingo vidare. Mary Barber stod qvär; hon tyckte det var godt att få andas in den friskare aftonluften, Sam såg på henne. Vill ni vara så beskedlig och ge mig ljuget, eller hur var det? frågade han åter efter en eller två minuter, och rösten vitnade om att han var otålig. Jag skall straxt gå efter det. Har du så grufligt brådtom, Sam Pound? Inte jag, men husbond, svarade Sam, Han kan inte alls lida att vara utan ljus, sen det mörknat om gvällarne. Jaså, kan han ej det, sade Mary lugnt, Hur är det med din matmor? Sam Pound tittade sig omkring innan han svarade, liksom han ville förvissa sig om att ingen stod bakom häcken och lyssnade. Han sänkte rösten till en hviskning: Jag tror, för min del, att matmor dras med döden. Hvad säger du? ropade Mary Barber och spratt häftigt till. (Forts.)