Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Öfverläggningen om mantalspenningarnes upphörande. Då denna fråga är af icke ringa vigt, icke så mycket i ekononomiskt som icke fastmera i statsrättsligt hänseende, ha vi ansett oss böra något fullständigare redogöra för den öfverläggning, som derom egde rum i andra kammaren, återgifvande vi dervid in extenso de märkligare yttrandena. Ordet lemnades först åt Hr Dufva. Hvad beträffar den sak, mantalspenningarnes afskaffande, som i detta betänkande är gjord till föremål för riksdagens pröfning, anser jag mig icke behöfva ingå i någon utveck-. ling af de skäl, som tala för bifall till utskottets beslut i hufvudsaken, utan td vill endast i korthet och med åberopande af hvad utskottet anfört till stöd för sin hemställan, anhålla, att kammaren måtte bifalla utskottets förslag. Anledningen, hvarföre jag nu begärt ordet, är egentligen den, att såväl inom den afdelning af utskottet, hvilken hade att först behandla detta ärende, som äfven sedermera då frågan förekom i utskottet, yppade sig en väsentlig skiljaktighet i åsigterna om huru utskottets förslag till riksdagens beslut borde affattas. Man var nemligen af olika mening om beslutet borde affattas i sådana ordalag, att det skulle innefatta en hemställan till riksdagen att för sin del fatta det föreslagna beslutet, och dymedelst åt K. M:t förbehålla rätt att deltaga i pröfningen af denna fråga, eller om orden för sin del borde uteslutas, på den grund att riksdagen allena egde att i ämnet besluta. Pluraliteten inom utskottet gillade den senare meningen, men, under den tid, som sedan dess förflutit, har åtskilligt förekommit som antyder, att man från vissa båll vill åt detta förslag till beslut gifva en tydning, som skulle till-grund för densamma ligga något otillbörligt sträfvande. Det må då icke förefalla underligt, om utskottets pluralitet, som tillhör denna kammare, önskar att få redogöra för de skäl, på hvilka den tillstyrkt beslutets affattande så som skett. Är detta felaktigt, så drabbar ett sådant fel i första rummet denna kammares tre ledamöter inom inkomstafdelningen, enär desse i första hand förordat detta beslut, och då jag är en bland nämnde tre ledamöter af kammaren, samt jag af de båda andra blifvit anmodad att äfven på deras vägnar framlägga grunderna för det beslut, vi tillstyrkt, så är det af sådan anledning jag nu anhållit om ordet. Iman jag inlåter mig på sjäfva frågan, vill jag nämna, att man såväl på afdelningen som inom utskottet från den ena sidan bestämdt och tydlig framhöll den åsigten att K. M:t icke eger rätt att deltaga i beslut angående beskattningsfrågor, äfven rörande de ordinarie skatterna, och att man trodde sig hafva onledning hoppas att från den sida, som hyllade en motsatt åsigt, få höra verkliga skäl för denna mening, men att dock från detta håll icke annat förebragtes än uttalandet, att mantalspenningarne höra till de ordinarie inkomsterna, och derföre har K. M:t rätt att i beslut rörande desamma deltaga. Att ett dylikt bevisningssätt icke kunde af dem, som ypro af en motsatt mening, just i fråga om de öfdinarie inkomsterna, befinnas tillfredsstäl