Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 3

RIKSDAGEN. Andra kammaren. Öfverläggningen om sammanslagning af de högre tillämpningsskolorna i hufvudstaden. Då vi redan lemnat en utförlig öfversigt af diskussionen rörande den åttonde hufvudtiteln, inskränka vi oss till att här återkomma till frih. Focks anförande med anledning af hr Nordenskiölds motion om de högre tillämpningsskolornas i hufvudstaden ombildning och förening. Kammaren beslöt nemligen omedelbart efter detta föredrag i strid mot utskottets hemställan, att riksdagen måtte i underd. skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes tillse om, i hvad mån och under hvilka vilkor en ombildning och förening af teknologiska institutet, krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska institutet och under ning för landtmätare till en teknisk högskola må vara gagnelig och af behofvet påkallad, för hvilket ändamål riksdagen anvisar och ställer till K. M:ts förfogande ett belopp af 3000 rdr rmt, Frågan är således bragt på dagordningen och man har att emotse en utförligare utredning än den, som af en enskild representant kan åstadkommas inom det trånga utrymmet af en motion. Frih. Foeles anförande var hufvudsakligen af följande innehåll. Då icke allenast en mängd läroämnen äro för de ifrågavarande wndervisningsanstalterna gemensamma, utan äfven undervisningen i en del af dessa ämnen meddelas till fullkomligt samma omfattning, understundom af samma lärare, vore det påtagligt, att icke nödig hushållning för närvarande iakttages, vare sig med de materiella eller de intellektuella krafterna. Så undervisas både vid teknologiska institutet, krigshögskolan och farmacentiska institutet i fysik, och via de båda förstnämnda läroverken följes samma lärobok. För denna undervisning utgå på alla tro ställena särskilda löner och arvoden. Enahanda vore förhållandet med tvenne andra läroämnen, kemi och matematik. Men icke nog med denna likhet i afseende på läroämnen, de i fråga varande läroverken hafva äfven det gemensamt, att de alla äro afsedda att bilda för det praktiska lifvet och just denna omständighet förutsätter med nödvändighet, att unpdervisningen måste vid dem alla till sin natur vara praktisk. Hvad beträffade den aflöning, som för närvarande utgår till lärarne i de nämnda ämnena, så utgjorde den vid Marieberg för såväl läraren i fysik som jemväl för den i mekanik endast 750 rdr och förhållandet vore inga. lunda bättre med afseende på do ämnen, som tiro för läroverket mera speciella, exempelvis artilleri. Hade man rättighet hoppas, att till sådant pris erhålla någon verkligt gedigen undervisning? Tal. trodde det så mycket mindre, som lärarne nödgades splittra: sina krafter på flera NN de skola förtjena ett nödtorftigt uppehälle. Om det således måste erkännas, att misshushållning råder med lärarekrafter, så gföude detsamma i kansko ännu högre grad head undervisningamaterielen beträffade. Det fordras nemligen betydliga samlingar af instrementer och andra materialier, för att undsrvisningen exempelvis i fysik och kemi skall kunna med framgång bedrifvas. Antingen måste då alla de särskilda läroverken förses med fullständiga samlingar; i hvilket fall stora penninguppoffringar blifva nödvändiga, eller ock komma de alla att stå med ofullständiga samlingar. hvilket ock tyvärr till visa grad vore fallet. Lägger man dertill, att lärjangarnes antal vid de särskilda läroverken icke är så stort, att deri ligger något hinder för sammanslagningen, vore tal. öfvertysad, att hvar och en måste erkänna, att motionen är i högsta grad beaktansvärd. Emellertid vare det nödvändigt, att åt frågan gifves all den utredning, som är möjlig, på det man nåtte komma underfund med, huruvida förslaget är utförbart eller ej. Genom en sådan utredning skulle det äfven visa sig, huruvida jernkontoret och apotekarogooieteten ör hugade att äfven under förändrade förbjlanden lemna de bidrag, om från dessa kortorationer för närvarande utgå, samt hun Djia frågan sammanhänger med elementarlägyerkens organisation. P3 dessa skäl framställde tal. det yrkande, hvilket, såsom ofvan nämndt är, blef kammarens beslut. N Hr Edlund, som derefter erhöll ordet, inskränkte sig till att förklara, att han i allt instämde med frih. Föck.