Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 3

I dels kommit åt litet kol, dels nedlagt någon larbetad kolgrufva, såsom vid Bosarp, der fatItiga qvinnor samlade kolsmulor. Jag minnes att jag der såg kringkastade stycken af leldfasta leran, äfven som af en lefverbrun, jernhaltig lera (Thoneisenstein) som blifvi l upptagen med kolen. Vi besökte äfven Hö loch kringliggande trakter, hvarefter vi också I gjorde ett besök vid Ifösjön, der vi granskade den egna kritbildningen i hela denna Itrakt, bestående blott af mer eller mindre I sönderbrutna snäckor, musslor och koraller. TI hvilka i millioners milliontal lefvat i ett Thärvarande forntidens haf. Stundom föreTkommo ben af vertebrater, i synnerhet af TI fiskar och gigantiska amphibier, såsom MoI sasaurus, och, som jag har anledning att tro, Jläfven Plesiosaurus. Derefter drogo vi oss mer åt söder. I sydligare delen af Färs härad ligger en afvelsgård, Tågra, tillhörig en af grefvarna Piper. Nedanför gården ligger en mosse med ett större öppet vatten, i hvilket man ser källsprång upphvälfva. Denna dam är märkvärdig derför att derifrån utlöpa två bäckar, den ena åt söder och är ursprunget till Allevadsån, som utgör gränsen mellan Ingelsta och Herresta härader, och löper ut i Östersjön nedanför Köpinge; den andra bäcken går åt vester och utgör en af källorna för den stora ån, som löper mellan Färs och Torna härader och kastar sig slutligen ut i Sundet nedanför Löddeköpinge. Tågra mosse ligger således på landthöjden i denna del af landskapet. Vattnet är märkvärdigt för den ytterligt stora mängd af upplöst kalk som det innehåller och som afsätter sig på de rör eller grässtrån som deri växa. Äfven risqvistar och annat som deri kommer att ligga, blifva öfverdragna med en tjock kalkskorpa. Af sådan tuffkalk finnas mäktiga lager ned åt dalen vid Allevadsån och om jag ej missminnes är Benesta kyrka byggd af sådan tuffkalk. Äfven påminner jag mig att jag som student samlat stycken af tuffkalk med många växtaftryck (sannolikt härifrån) bland ruinerna af en af klosterkyrkorna i Lund. Vid Ramsåsa finnes ett slags sandsten som jag, ehuru ej med full säkerhet, anser stå nära Lias. En sandsten i trakten tillhugges och säljes som brynsten, likasom sandstenen norr om Helsingborg, hvilken den liknar, och som synes mig höra till kolformationen. Längre ned i vestra åbrinken vid Svenstorps qvarn är ett kritformationslager, som en numera afliden geolog ansåg vara molass, men som i sjelfva verket, såsom nämndes, tillhör kritformationen. Än längre ned vid Köpinge qvarn förekommer i stor mängd ett grusoch sandlager, i hvilket ofta finnas hela exemplar, dock utan skal, af den gigantiska snäckan Ammonites Stobei, som är beskrifven och afbildad i Petrificata Suecana, och hvaraf man stundom träffar exemplar af 5 fots omkrets och mer. Till samma formation hör äfven en här förekommande hård sandsten, i hvilken funnits fragmenter af amfibieartade djur, beskrifna i Vetenskapsakademiens Handlingar. Härifrån begåfvo vi oss ned till hafskusten, nedanför Kåseberga backar, der man sagt mig att stenkol skulle hafva funnits. Nedkommen till stranden, der dessa ofantliga sandmassor slutas brant, sågo vi på stranden strödda stycken af stenkol, hvilka mr Bald vid första påseendet trodde vara engelska, tillkomna från något med kol lastadt fartyg, som förlist på kusten. Men en smed, som bodde i grannskapet och som infann sig, berättade att han i många år smidt med de kol som han här fiskat upp från hafsbottnen, der han vid lågt vatten kunde se kolflötsen; han försäkrade äfven, att han sett denna flöts gå under hafsytan in under sandåsen, — — — — — —Det är påtagligt att den Bornholmska stenkolsformationen är en fortsättning af den skånska, den ligger i samma riktning, med samma och på samma sätt åtföljande lager af sandsten, lera, jernlersten, såsom hos oss. Det synes mig derför vara besynnerligt om nämnda formation skulle här i Skåne vara afbruten på ett så långt stycke som man synes förmoda och dock åter framstå i samma riktning på en ö i hafvet, Om jag ej misstager mig, var det ej längesedan man antog att hela stenkolsfältet i Skåne var inskränkt till Luggude härad, Sedan har man funnit att samma fält sträcker sig ända ned i Harjagers härad vid Eslöf; och jag inser icke hvarför det ej skulle kunna sträcka sig ännu längre i söder. Visserligen finnas åtskilliga siluriska och andra äldre bergarter; men de intaga ingenstädes hela bredden af hufvudsträckan, så att de skulle hindra kolformationen att stryka fram förbi dem. Dock, som ofvan nämndes, der kolflötser finnas i dessa trakter äro de säkert öfverhöljda af ofantligt djupa alluvialoch diluviallager jemte krita, och således svåra att upptäcka, För min del finner jag det vara sannolikast, antingen den af Kåseberga-smeden antydda kolflötsen finnes eller icke, att vår skånska stenkolsformation, som norr om Helsingborg går ut i Kattegat och öster om Ystad synes förlora sig i Östersjön, blifvit bildad i en forntida ofantlig flod eller annat vattendrag, som gått genom hela Skåne, söder om Söderåsen med utvidgningar på somliga ställen och med mer öch mindre djupa, skålformiga gölar på andra, Allt hvad vi hittills känna af den skånska kolbildningen tillhör Lias-formationen. ortil acland allde Emellertid finnas äfven I ngiana all les sädana HLias:stenkol som de skånska, hvilka vi hittills känna, År 1836, då jag första gången var i London osh en afton gick från Geological Society till min bostad, kom jag in på en smal gata, der en mineraliehandlare hade, utanför sin bod, lagt ut en hel hop stenar med påklistrade etiketter. Vid påseendet fann jag på stenarne fossila växtaftryck och på tiketterna ett och annat af de namn. saom