Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 3

Om stenkolen i Skåne. Vi hafva erhållit tillåtelse att meddela följande utdrag af ett bref från naturoch fornforskningens Nestor i vårt land, prof. S. Nilsson, rörande stenkolsfynden i Skåne: — — — — Orsaken att jag länge och lifligt tagit del i hvad som rörer de skånska stenkolsverken, har icke blott sin grund i det vetenskapliga intresset för undersökningen af detta landskaps talrika, i geologiskt afseende märkvärdiga, petrifikatförande lager, utan äfven och isynnerhet deri, att jag anser de skånska stenkolen kunna möjligtvis komma att utgöra vilkoret huruvida icke vissa trakter af landskapet blifva nära nog obeboeliga i en icke just särdeles aflägsen framtid. Torfmossarna äro på många ställen nära uttömda, skogarna minskas årligen, de utländska stenkolen blifva alltjemt dyrare, och vår skogslagstiftning tillåter danskar och andra utländingar att här få tillhandla sig större och mindre skogshult och att genast få nedhugga och bortföra dem, så att der man för få år sedan här i Skåne reste genom täta skogar, stå nu endast stubbarne qvar; all veden har blifvit bortförd öfver Sundet. Sådan sköfling af skog och dess bortförande ur landet är åtminstone icke i Danmark tillåtet, och jag vet icke om det är tillåtet i något annat civiliseradt land, än här. Kommer samma skogshushållning att fortfara, torde det ej vara svårt att inse, att efter en eller annan mansålder, om icke förr, total brist på bränsle skall finnas i åtskilliga delar. af detta folkrika landskap, så framt icke tillräckligt med stenkol här kan ur jordens innandöme framletas, för att er sätta de uttömda torfmossarna och de så lättsinnigt förstörda skogarna: Det är derför jag för min del anser det nu pågående arbetet, med eftersökning af stenkol, och som säges verkställas efter en ny och förträfflig metod, till stor heder för föreståndaren, vara af största vigt, i första rummet för detta landskap och sedan för fäderneslandet i allmänhet. Jag anser mig i anledning deraf uppmanad att i korthet framlägga hvad jag anser mig känna rörande de skånska stenkolsfältens utsträckning och de berglager, som med de kolförande flötserna stå i sammanhang, Den första hit hörande är Lias-sandsten, som under olika former på skilda ställen i provinsen. Jag vill först omVan saa uppträdei. eg nämna den vid dör varande sandstenen. År 1819 kom jag förs. gången att der träffa märkvärdiga aftryck af växter; som af kännare ansågos hafva vuxit i ett tror piskt klimat, Årligen gjorde jag utfärder dit och fann alltjemt flera växtformer, äfvensom i lerskiffern ur kolgrufvan vid Höganäs. Dessa blefvo beskrifna och afbildade i vetenskapsakademiens handlingar och derigenom utomlands kända. År 1824 kommo till Lund professorerne Brougniart, far och son, från Paris, den förre mineralog och geolog, den senare botanist. De möttes här af prof. Berzelius från Stockholm. Sedan de hesett samlingarna här i Lund och sonen afritat åtskilliga fossila växter, togo vi vägen till Höör, der alla stenbrotten genomletades och åtskilligt värdefullt erhölls. Derefter begåfvo vi oss ned öfver landet till Cimbrishamn, der en märkvärdig sandsten undersöktes. Öfverallt bestämdes de Jåträrnade bergarterna af den gamle Brougniart, efter det system som han några år senare offentliggjort i sitt arbete Tableau des terIrains etc. Paris 1829. Derefter foro l vi tillbaka till Lund, och härifrån till Högalnäs, der de stenkolsförande lagerna och den I med växtaftryck försedda skiffern undersökItes. I anledning af denna resa, utgaf hr Brougniart, sonen, samma år sina: Observations sur les vegeleaux fi dans les grås de Hoer, och sedan upptog han desamma i sin Prodrome dune histoire des wvegeteaux. fossiles (1828). I PyR år derefter, eller 1826, beslöt den i I Stockholm varande styrelsen för Höganäg I stenkolsverk, på väckt fråga derom af d. v. I statsrådet grefve B. B. von Platen, att inI kalla en engelsk grufingeniör för att lemna styrelsen upplysning om förhållandet med tl de skärska sienkolen. På anmodan åtog tlsig mr Robert Bald ått resa hit, och då I fråga derefter uppstod hvem som sku le t 1 vilja åtaga sig att beledsaga mr Bald på hans undersökningsbesa i provinsen. blef iag dertill af Berzelins föreslagen, och mötte, rv J efter anmodan, på general frih, Cederströms vj egendom Säbyholm, dit redan grefve Platen .)m. fl. anländt, I Helsingborg träffades mr I Bald och hr D. af Uhr; derifrån begåfvo vi -l oss till Höganäs, der mr Bald gick ner i grufvan och i alla afseenden undersökte för hållandena. Jag vill påminna mig att iett schacht, som man öppnat, hade man kommit 1) till grundberget, och jag fick ett stycke der-laf med biyglang, alldeles lik den vid Gladsax. I viken utanför Jonstorp såg jag äf; ven vid lågt vatten en bergart uppstå, som -I syntes mig vara urberg, Från Höganäs besöktes Helsingborg, der t) man ur hafvet, norr om staden, uppfiskat -I stenkol. Derifrån begåfvo vi oss till Kropp, Raus. Mörarp, Bjuf, Bosarp, Billesholm, bast Ja RA