Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 2

sängs uppe i sitt rum. Mr Arde satte sig ned och stödde händerna mot sin paraplykrycka. Squiren hade icke begifvit sig till värdshuset i afsigt att rent ut anklaga Black för stölden; snarare var det då hans mening att genom några fina frågor få en liten spaning och deraf draga sina slutsatser; men straxt i början af deras samtal förlorade han alldeles ledtråden. Det var tydligt att Black ej förstod hvarthän han syftade och då han yttrade sig mera rätt på saken, blef mannens öfverraskning så stor och synbarligen så sann, att mr Arde kände sig alltmera villrådig. Vet ni inte att sir Dene förlorade en penningpåse ur sin pulpet i lördags afton? fortfor squiren. Derom har jag inte hört ett enda ord, svarade Black mycket bestämdt, i det han vände sitt af sjukdomen afmagrade ansigte mot squiren — och för denna enda gång hade både röst och ansigte den hederlige mannens uttryck. Hvad var det för en påse? Hur mycket pengar låg i densamma? Påsen var helt enkel, af starkt lärft och summan gick till fyrtiofem pund, svarade squiren i det han gaf honom blick för blick. Sedlar eller guld, sir? Båda delarna, Black vände långsamt: blicken till elden och tycktes tänka på något. Det måste erkännas att han icke hade utseende af att vara skyldig till brottet. Som jag hört sägas att ni, Black, nästan vid samma tid hade kommit springande ur parken, så tänkte jag att kanske pi hade sett något angående den skedda stölden, fortfor mr Arde, som sjelf tyckte sig gå tillväga med en utmärkt finessej att pi till