Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 2

STOCKHOLM den 26 Mars. Det har på senare tiden blifvit en vana, att då statsmännen vilja hafva framlagdaln sina tankar på ett riktigt oförblommeradtv sätt eller vilja känna sig före, arrangera dele ett samtal med någon tidningskorrespondentn eller redaktör, som sedan ord för ord åter-å gifver samtalet, hvilket förfaringssätt med-d för den fördelen att icke komprometterals den, hvars åsigter blifvit framställda, enärs de naturligtvis på detta sätt när som helsth kunna desavoueras, hvilket icke vore för-h hållandet, om de blifvit yttrade under enls parlamentarisk debatt eller ien officiel skrif-g velse. Ett dylikt samtal, hvilket väckt gan-f ska mycket uppseende i den utländska pres: lv sen, har nyligen förekommit mellan Thiers 1 och en af redaktörerna i Pays, och vi åter-la gifva derur den del, som rör Thiers åsigterr om franska armån och om nödvändigheten t för Frankrike att arbeta på den fredliga ll; utvecklingen. Om denna del af samtalet lyder redogörelsen i Pays sålunda: En stor arm6 är en kostsam sak; men de för hvarje dag allt fruktansvärdare rustningar, som de europeiska staterna företaga, tvinga Frankrike att äfven väpna sig; dessutom måste det upprätthålla sin rang som militärmakt. Andan inom armån är förträfflig. Jag har 130,000 man, som ligga i läger sedan aderton månader; det är en hård skola; men hvilka män utgå icke ur denna skola och hvilken styrka kan man icke skapa på detta sätt! Vår ställning i detta hänseende är vida bättre än under kejsardömet, ty med undantag af gardet fanns då icke ett enda regemente, som var organiseradt i ordets verkliga bemärkelse. Efter dessa 130,000 i läger förlagda man, hvilka jag betraktar som en oöfverträfflig kärna för armån, skola ytterligare 130,000 man genomgå samma skola, och på detta sätt skola vi småningom skapa en oöfverträfflig armå. Jag afbröt här presidenten, för att frågal: om materielen befann sig i öfverensstäm melse med manskapet. Jag svarar ja, utan att tveka, genmälde härtill Thiers. Vi hafva, såsom till och med . preussarne erkänna, det bästa kända gevär. l: Vår positionsmateriel är fruktansvärd, fältartilleriet kompletteras för hvarje dag. Våra nya kanoner hafva en skottvidd, som öfverträffar det preussiska artilleriets, hvilka nu till största delen äro under omgjutning för att förändras. Träffsäkerheten i vår målskjutning lemnar visserligen ännu mycket öfrigt att önska; men detta fel skall snart vara afhjelpt. Fred, fred, vi viljaingenting hellre än lefva i fred med hela verlden. Jag invände, att denna fred, för hvilken han yttrade sig så energiskt, möjligen kunde blifva störd afTyskland. Hr Bismarck, sade jag, har två milliarder klingande mynt i sina kassakistor, en fruktansvärd armå... Man vet icke ännu, afbröt mig Thiers, hvilka ofantliga utgifter detta krig vållat Tyskland; jag kan försäkra er att ingen ting finnes qvar af dessa två milliarder. Det är mycket troligt, att hr Bismarck i och för kriget räknar på de återstående tre milliarderna, som vi äro skyldiga honom; men icke desto mindre skola vi uppfylla våra förbindelser. Jag hoppas emellertid att vi skola utöfva nog tyngd i Europa, för att kunna hindra kriget. Vår armå skall äfven i detta hänseende betyda något. Man har oriktigt bedömt den franska soldaten efter de . senaste händelelserna. Utan det upplösningstillstånd, som-var :; kejsardömets fel och icke dess, skulle armå6n varit densamma som förr. Hvad man än säger, äro dock våra officerare de mest intelligenta och mest energiska i Europa. Nu, då de arbeta, skola de snart öfverträffa alla officerskårer i verlden. Och soldaten, hvilken eld! hvilken bravur! I Man skulle sett med hvilket raseri, hvilken oemotståndlig kraft dessa soldater slogos Iframför Paris och besegrade alla hinder. Om Paris försvar varit ledt annorlunda, skulle hela den preussiska armån blifvit I krossad under dess murar. Men hållom oss nu till det närvarande, varom nu financierer, åkerbrukare, industriidkare, handlande, och framför allt, framför allt varom eniga. Hvilken ofantlig kraft skulle vi icke med ens vinna, om den oenigIhet, gom existerar mer på ytan än på bottnen, försvuntie. Våra förhållanden till de utländska makterna äro förträffliga, men de skola blifva bättre. Ni begifver er åter till Orienten, Om man på vägen frågar er hvad ljag tänker och hyad man gör i Frankrike, så säg högt hvad jag nu sagt er, Tillägg latt Frankrike läker sina sår, att Frankrike studerar, att Frankrike arbetar, icke för kriget, utan för freden, för verldens och sitt eget lugn. os Det är alldeles bestämdt, säger Times specielle korrespondent i Paris, att alla .I makter, som hafya handelsfördrag med Frankrike, antingen officielt eller officiöst, ämna, T kollektivt eller specielt, protestera mot Ihvarje tulltaxa, som kan innebära ett upphäfvande af bestående tullsatser, särskildt Isådana som angå råämnen. Österrikisklungerska kabinettet har underrättat franska : regeringen, att det ämnar handla på samma sätt,: Franska nationalförsamlingens budgetkommission är fortfarande afgjordt emot all beIskattning på väfda fabrikat, ehuru Thiers åtskilliga gånger varmt, fastän förgäfves, förfäktat sina åsigter inför kommissionen. Hennes betänkande kommer att framhålla, att hon endast motvilligt går in på att till ett visst belopp antaga de tullsatser, som regeringen föreslagit å råämnen. Betänndet kommer äfven att framhålla kommis7 mot detta beskattningssystem.