Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 2

på upptäckt och förföljelse — ja, ganska troligt var detta, tillade Otto. Men hvem såg honom? frågade mr Arde. Det gjorde Mary Barber; Hon kom gående, som jag tror för ätt tala vid någon af husets domestiker, då hon mötte Black i ett dylikt tillstånd af rädsla. Jag har aldrig hört en kasus, der ett så ojäfaktigt bevis yppar sig, fortfor den unge lagkarlen med värdighet. Mr Arde höll med honom. Sjelf ansåg också han Black vara tjufven. Sir Dene vet kanske inte af detta? sade han. Inte ännu. Jarvis önskar först att ilugn få spana efter den som han misstänker, Om sir Dene blef underrättad om saken, skulle han utan tvifyel taga i med allvar och anklaga Black. Och det skulle — det skulle bara skada, tillade Otto efter en kort tystnad, hvarunder hän påminde sig, att han icke egde rätt att göra några hänsyftningen på det andra motiv hans bror framställt, för att icke yppa misstankarna mot Black för baroneten, nemligen Jarvis skuld till honom. Ja, hvem det ock må vara; — derför går jag i borgen att inte var Tom Clanwarin den skyldige, sade mr Arde slutligen, då hanräckte Otto handen till afsked. Derom har jag hela tiden varit öfvertygad och äfven sagt dem det-, svarade Otto. Kom ihåg ert löfte, squire. Låt framför allt inte Jarvis veta att jag har berättat något; han skulle då straxt tro, att jag går och talar ut saken för hela socknen. Mr Arde nickade. Ja, nog är hemligheten säker hos mig. Han gick långsamt nedåt stora uppkörs vägen med sina händer i fickorna, Squiren