Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 2

HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE AP MRS HENRY WOOD. ÖOfversättsing af Thora Hammarsköld. ) Hör på, bäste mr Arde, sade han; jag kommer nu ihåg att jag inte hade bort nämna saken, Det förhåller sig nemligen så, tillade han och sänkte rösten, att Jarvis fått i sitt hufvud att en helt annan person är den skyldige. Vi lofvade alla att tiga för att rättvisan skulle segra; låt derföre inte saken komma längre. Squiren nickade. Vet ni Lvem den der andre är? Jarvis ville inte säga det; han påstår att efterspaningarne derigenom kunna afbrytas. För min egen del är jag alldeles säker på att Black är den sannskyldige, ty, att ej nämna mannens. dåliga anseende, finnas ganska afgörande bevis. Hindrar något att jag får veta dessa? Nej, ingenting alls, när jag har sagt så mycket. Men var god och kom ihåg: tystlåtenhet! Naturligtvis! sade squiren. Jag skulle inte för allt i verlden vilja hindra rättvisan att segra. Fullkomligt nöjd med denna förklaring, berättade derefter Otto Clanwaring allt hvad som blifvit dem sagdt, Huruledes, just samtidigt med att stölden skedde, Randy Black hade blifvit sedd flyende bortåt den gångstig,som från glasdörren ledde igenom parken, och att han synbarligen varit i ett tillstånd af stor förfäran. Hvilken förskräckelse ganska tydligt kunde vara framkallad af tanken ) So A. B. MM 1—22, 24—47, 49—068.