Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 2

ej undgick mr Ardes uppmärksamhet. Jag såg samma afton någon, stå inte just hunira mil från sir Denes pulpet. Jag vet, jag vetl utbrast squiren oförsigtig och otålig, Det var Randy Black. Cole kastade en forskande och förvånad blick på squiren, men nästa sekund tittade ban utåt rymden. Han hade denna morgon erhållit brefvet från Tom, som uppmanade honom till tystlåtenhet. Ja, om ryktet säger sanning, så vore väl Randy Black i stånd till värre gernin par, än att stjäla pengar, yttrade Cole likgiltigt. Men jag ämnar inte blanda mig i den der affären, Farväl, squire. Farväl, Cole. AÄTTONDE KAPITLET. Miss Emma rest. Han skälfde som ett asplöf och hans ansigte var lika hvitt, som den här handduken jag håller i min hand, sade Mary Barber till svar på mr Ardes i största förtroende framstälda frågor. Den hederliga qvinnan stod med en handduk i sina händer och klädninger. på ena sidan långt uppdragen senom ficksprundet, ty squiren hade öfverraskat henne med sitt besök dåhon i största ifver var sysselsatt att med gult vax polera de gamla, mörknade mahognymöblerna I förmaket: Det kan inte vara det minsta tvifvel om, att han ej var den som teg penningpåsen, sade sqviren. Blotta orimligheten af den förklaring han gaf öfver sin skrämsel, nemligen att han sett Robert Owen, borde vara bevis nog. Mary Barker svarade icke straxt. Hon hade mycket tänkt på saken alltsedan sitt besök vid Beechhurst Dene och efter hand