Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 2

KINNA RN URR RER RR RR SRS jorde sig icke brådtom; då han samma dag åter kommit hem, hade både hans fru och dotter varit bortresta, på ett besök till en af grannarne, emedan de hvarken visste när han :skulle komma hem eller hvart han rest. Ett af barnen i grindstugan, — ty också der fanns numera en ny generation, skyndade ut med leende ansigte och öppna de den lilla gångporten för squiren; för hvilken uppmärksamhet han klappade henne på hufvudet och lade en stor, blank slant i hennes blårandiga förkläde, Hur står det till. med din mor? frågade han. Mor är bättre nu, sade flickan och neg rätt upp och ned. Dick säger att det blir snö, och då få vi kasta snöboll, tillade hon med glädjestrålande ögon. Jo, jo, det torde väl hända, yttrade squiren.. Se der; barn; spring in nu. Han stannade utanför grinden och tänkte på hvad han hört, Ett lätt snötäcke låg öfver marken, just nog, för att fält och vär gar voro hvita. Den lilla flickan tittade ut genom dörren och tänkte att hans nåd stod och fröjdade sig öfver utsigterna till att kasta snöboll. Mr Arde hade likväl en öfverläggning med sig sjelf, huruvida han skulle gå hem, der ingen väntade på ho nom, eller om han i stället skulle gå till Harrebell Farm och fråga Mary Barber om ett och annat. Ja, han kände sig icke ens ohågad att derifrån vidare utsträcka pro menaden bort till Den smygande Indianen. Nog är hemligheten säker hos migl hade squiren sagt. till Otto Clanwaring och äfven haft full mening med sina ord. Lika litet kunde det falla honom in att berätts saken för en främling, som att låta torn väktaren i Worcester ropa ut den för fol ket, Men deremot tänkte han aldrig på