Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 2

minde hr Mankell att han icke vädjat till nationalfåfängan, utan till känslan för landets heder och det svenska namnets ära. — Härefter var diskussionen slutad och propositionen på bifall till anslaget besvarades, såsom det tycktes, med ett nästan enhälligt ja. Hr Mankell unnade likväl icke kammar ren hedern att med acklamation bevilja detta anslag, utan begärde votering, vid hvilken hans afslagsyrkande biträddes af 57 röster, under det 83 biföllo anslaget, lemnande denna votering ett nytt bevis på hvad man ofta förut erfarit i Andra kammaren, att äfven då kammaren synts nästan enhällig i sitt beslut, det dock städse kan finnås en 40, 50 eller 60 ledamöter, som understödja den, som icke af någon försynthet mot kammaren finner sig förhindrad att drifva en: fråga till votering. Vi böraslutligen anmärka, att vid det anslag som beviljades tilllöneförbättring åtsundhetskollegie ledamöter och tjenstemän fästades det vilkor, ätt de, som komme i åtnjutande af anslagsförhöjningen, icke må få innehafva annan befattning med lön eller arvode på rikets stat. ETRREERERGSRE