Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 2

Att kapten Clanwaring var ända till oro ifrig för att denna hans begäran skulle uppfyllas, sågo hans båda åhörare mycket väl. Mylady lofvade genastoch beredvilligt att icke säga ett ord i ämnet och Otto gaf med en nick, för sin egen räkning, ett stumt bifall, rätt nöjd åt att snart vara alldeles skild från affären. För honom personligen var den af ingen vigt och i slutet af veckan skulle han återvända till London, för att ånyo komma i verksamhet. SJUNDE KAPITLET, Återkommen från Bristol. Gående af och an, med långsamma, af mätta steg, från sängkammaren till förmaket, från förmaket till sängkammaren, försjunken i tankar och med ett uttryck i sitt ansigte, liksom ham varit trött vid hela lifvet, vandrade sir Dene Clanwaring. Åren hade härjande dragit fram öfver honom; lifvet oeh dess sorger äfvenså. Är det en sanning, att om vårt lif under en period var rit mycket gladt och alla våra öden gestaltat sig efter vår vilja och oss till behag, så kommer ovilkorligen, innan vi andats vår sista Suck, en följd af. dagar, mer eller mindre mörka, mer eller mindre tunga och långa? Så hade åtminstone förhållandet varit med sir Dene Clanwaring. Att han bittert hade. känt förlusten af sin bustru för många år tilibaka och med djup sorg sin son Geoffrys död, snart derefter, är otvifvelaktigt. Men dessa dödsfall. voro emellertid sådana som han måste ödmjuka sig för; det var Guds vilje-att dessa båda skulle gå bort; sir Dene erkände uidergifvet att så var, och såren helades åter. Med undantag af dessa två förluster, hade baro