Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 2

— Den af franska nationalförsamlingen nyigen antagna lagen mot Internationale tadgar, att hvarje fransman, som blir medom af Internationale eller liknande sällskap an ådömas fängelse från tre månader till vå år och böter från 50 till 1000 francs, wvarjemte han kan fråndömas sina medboreerliga rättigheter för högst tio och minst em år. Fängelsestraffet ökas till fem år ch böterna till 2000 fres för hvarje fransnan eller i Frankrike varande utländing; som bekläder någon syssla inom Internatioale eller utsprider dess läror. Sådana personer kunna dessutom ställas under polisippsigt för en tid af från fem till tio år: Personer, som på ett eller annat sätt äro nedlemmar af Internationale medhjelpliga, kunna ådömas böter från 50 till 500 fres samt fängelse från en till sex månader. l. Lagen skall ofördröjligen promulgeras öfver . lielå ländet: Den franska krigsbudgeteii varl föremål för diskussion vid det sammanträde, som hölls af nationalförsamlingens budgetutskott den 13 denies, i hvilket äfven Thiers deltog. Utskottet ville tillstyrka en besparing af 30 millioner francs. Thiers ville endast gå in på att minska den i regeringens budgetförslag. projekterade armestyrkan med 20,000 man (440,000 i stället för 460,000), hvilket endast skulle gifva en besparing af 10 millioner. Man talade äfven mycket om krigsministerns alltför dryga utgifter, hvilka man likväl måste ratiflcera då de en gång äro gjorda. De utgifter, för hvilkas bestridande man ännu icke funnit några resurser, uppgå till 90 millioner; under det män lar hya skatter för 50 millioner. Thiers yrkar, att bristen skall betäckas genom skatt på råämnen; men utskottet är ännu, likasom förut, emot denna skatt. Det påstås att Goulard, hvilken efterträdde Poiyer-Quertier såsom finansminister, i sin ordning kommer att efterträdas af Picard; hvilken för närvarande vistas i Bruxelles eller af Desseilligny. Den 14 d:s skulle Thiers och Goulard åter ha en konferens med budgetutskottet. Till följd af det nä i Frankrike så mäktiga klerikala partiets sympatier för påfvens verldsligå makt och afvoghet mot Italien ha på senaste tiden i sistnämnda land åtskilliga tecken visat sig, som tyckas häntyda på ett närmande till Tyskland. Det har till och med talats öm ett förbud mellan Tyskland och Italien. Huru mycken tro man kan sätta till dessa rykten, måste lemnas derhän, men prins Friedrich Carls besök i Rom har säkerligen icke så litet bidrägit ätt gifys fört åt desamma: Det tyckes äfven som om dettä besök väckt far: hågor hos de maktegande i Frankrike. De mest framstående katolske deputerade äfvensom regeringen arbeta nu på att få behandlingen åf petitionerna till förmån för påfven uppskånten på tre månader. Om tvärtemot hvad man väntar diskussion nu kommer att ega rum, skall den yttersta hö gern sannolikt föreslå ett beslut, som måste vara misshagligt för Italien. I sådant fall ämnar den moderata högern förena sig med Yenstern och votera för öfvergåendet till dagordningen. I händelse ingen proposition framställes skola den yttersta höger och den moderata majoriteten votera för de Barraus af regeringen godkända motion, som uttalar nationalförsamlingens sympatier för påfvön, men utan att innehålla någonting fiendtligt mot Itälieä: Petitionen till förmån för kostnadsfri och obligatorisk undervisning i Fränkrike, för hvilken ligan för folkundervisningen samlar underskrifter, räknar, enligt Siecle, redan 1 300,000 underskrifter; osh man hoppas att ta fen ——