Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 2

SMA att herrskapet fallit med sina misstankar på mr Tom Clanwaring. Det har åtminstone jag aldrig gjort, sade Otto: Fn sådan förmodan var alltför orimlig, ja, rönt at löjlig för hvar och en som känner honom. Både för den som känner honom och den, som inte gör det, menade Mary Barber. I detta ögonblick steg kapten Clanwaring fram och sköt undän brodern; Vi äro er mycket förbundna för dessa upplysningar, yvtrade Hän ned sin allrä vänligaste röst, och kaptenen kunde, tär han så fann för godt, antaga ett högst ar tigt och förbindligt väsende. Detvar verkligen en rätt stor godhet af er att komma hit. Men jag här ytterligåre en anhållan till er, — Vill ni ha den godheten att inte nämna denna er misstanke mot Randy Black till någon menniska, åtminstone inte förr än saken blifvit föremål för bestämda efterforskningar. Förhållandet är nemligen, tillade Han, i det han mötte den frågande blicken fråh Mary Barbers ögon och talade långsamt, liksom hela ämiet hade varit honom motbjudande, att mina misstankar ha fallit på ei lielt ahnaän person: Menar ni mr Tom? frågade Mary Bar: ber oförskräckt. Nej, för ingen del; att det ej var han, derom äro vi öfvertygade. Då denna bestämda förklaring uttalades af Jarvis, fixerade Otto skarpt sin bror. Godt, herr kapten, svarade Mary Barber, hvad det angår, att jag skall behålla mina misstankar på Black för mig, så lofvar jag det så mycket villigare, som det alltid var min önskan. Jag påstår ej att den mannen var tjufven, tillade hon; han var kanske aldrig framme ända till glas dörren; detta är en sak, som jag öfverlem