Aftonbladet – 19 mars 1872, sida 2

Slntanae bestämmande, men det beror derpå, att denna är den enda fölkvalda, som hår hela beskattningen sig anförtrodd. Den kan genom en skattevägran göra regeringen omöjlig, och det ligger således i sakernas natur, att den senare för sitt beständ förutsätter den förras förtroende. I Sverige äro båda kämrarne folkvalda och ega i det närmaste lika mycket att säga i fråga om beskattningen. Det blir här säledes först majoriteten inom hela vriksdagen, hvilken spelar samma roll som underhusmajoriteten i England. Men denna omständighet gör behofvet af öfverensstämmelse, åtminstone i principen, mellan regering och representation icke mindre. Äfven här måste regeringen ega riksdagens förtroende, hvarförutan hon blifver alldeles vanmäktig. Den partiella ministerförändring, som egde rum 1870, visar ock att regeringen anser nödigt att söka sitt stöd inom riksdagsmajoriteten, till hvilken hrr Wern, Bergström och frih, Alströmer alla då hörde, Håller således, såsom vi tro, det parlamentariska systemet på att här göra sig gällande, synas äfven formerna böra blifva andra och enklare än de något tungrodda i 1809 års konstitution. Ej blott regeringen kräfver en något förändrad organisation. utan äfven de nuvarande s, k, konstitutionella garantierna måste utbytas mot andra. Det behof häraf, som änder lördagens diskus sion i båda kamrarne och specielt i der första gjorde sig gällande, synes oss vil värdt att framhållas, helst vi hafva erfaren het af att allmänna tänkesättet, såväl son åsigterna inom riksdagen, behöfver stor och långvarig förberedelse, innan nödvändighe ten af dylika reformer blifver klart insedd Hurn dessa skola tillgå, antingen genom för ändrade grundlagsstadganden eller genon utbildande af en ny praxis är en fråga hvars lösning lämpligast torde kunna öfver lemnas åt tiden.