Aftonbladet – 18 mars 1872, sida 2

KV Nåväl; de förklara nu, båda två, att in gen annan hade kommit ia i rummet; sir Dene — hvad står på ? Ty det syntes tydligt af uttrycket i Tom Clanwarings ansigte, att ett ljus hade uppgått för honom, Väntal utropade han, jag såg — Han tystnade åter tvärt. Hvad såg du? frågade mr Avde, Det vill jag inte säga, svarade Tom. Förhållandet är, att jag ville minnas mig ha sett en person gå in i rummet, men kanske bedrog jag mig — ja, det vore knappt annat möjligt. Genom hvilken dörr gick denna per son in ?s Jag vill inte säga något vidare, sir. Du bör göra det, Pengarne äro bort stulna. Jag kommer inte att säga det, sir. Jag skulle ej ens göra det, ifall jag vore fullt säker — nej, inte en gång, om jag hade sett pengarne tagas, någotsom jag ej gjorde. Bäst att låta hvar och en sjelf ansvara för sina handlingar. Men föreställ dig att de misstänka dig för tillgreppet ? Tom börjades skratta, Skulle de miss tänka mig för att taga pengar! Nej, sir dertill känna de mig allt för väl, Men föreställ dig att de anklaga dig för stölden, hvad säger du då ? Anklaga mig! — för hvem? Inte för si Dene; det vore förlorad möda. Han vetat! hans pengar skulle vara i lika säkert för var hos mig, som hos honom sjelf. Jag äl hans sonson, mr Arde. Squire Arde betraktade det öppna, ärlige ansigtet, de blå ögonen, så fulla af redbar het och allvar. Han insåg att hvem son än hade tagit pengarne — ickevar det Tom Ifall du fick visshet om, att man ändock