Aftonbladet – 18 mars 1872, sida 2

IR VV TIER RB RER BU SSR Dr Förhandlingarne rörande dechargebetänkandet fortsattes i lördags afton uti Andra kammaren och slöto med en votering, genom hvilken kammaren med 101 röster mot 67 beslöt att, med godkännande af betänkandet, lägga detsamma till handlingarne. Minoriteten röstade för, att betänkandet skulle helt enkelt läggas till handlingarne. Att kammarens majoritet skulle vara be-lnägen att rösta för ett så beskaffadt beslut var att förutse, då man funnit att de tongifvande inom landtmannapartiet hade under debatten formulerat sina yrkanden i denna l: riktning, och då man kunde vara fullkomligt förvissad, att i denna fråga, hvilken, : om någon, var för denna fraktion inom kammaren en partifråga, den öfverenskomna mot dordre skulle troget iakttagas. Hvad: som deremot icke med samma grad af visshet kunde förutses, det var huruvida talmannen skulle finna sig kunna framställa proposition på ett beslut, gående, lindrigast sagdt, på sidan om grundlagen. Ty deruti åtminstone lärer väl den mycket omtvistade och omskrifna 107 3 Regeringsformen få anses vara klar, att densamma endast uppfordrar riksdagen att besluta huruvida från konstitutionsutskottet inkomna tillkännagifvanden derom, att utskottet funnit konungens rådgifvare icke hafva iakttagit rikets sannskyldiga nytta eller någon föredragande icke hafva med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, skola föranleda en skrifvelse till konungen, anmä lande riksdagens önskan att den eller de, mot hvilka anmärkning blifvit gjord, må ifrån embetet skiljas, eller huruvida en sådan skrifvelse icke skall ifrågakomma. Just derom, huruvida det gjorda tillkännagifvandet skall leda till den af grundlagen angifna påföljd eller ej, är det som kamrarne hafva att, enligt 107 23 regeringsformen, besluta. Men man skall alldeles förgäfves söka i samma 3 finna stöd för Andra kammarens åtgärd att, på samma gång kammaren förklarar det gjorda tillkännagifvandet icke böra föranleda någon riksdagens framställning hos konungen, likväl besluta en opinionsyttring rörande de anmärkta åtgärderna. Derföre skulle det ingalunda förvånat oss, om Andra kammarens talman hade förklarat sig icke böra framställa en proposition, så beskaffad som den ifrågavarande, helst när grundlagsstiftarne alldeles påtagligen haft sig angeläget att med största möjliga noggrannhet angifva formerna för behandlingen af alla frågor rörande statsrådets ansvarighet, och väl sålunda måste antagas icke ha velat tillstädja anlitandet af andra former än de bestämdt och uttryckligen angifna. Resultatet af förhandlingarne rörande dechargefrågan är således, att majoriteten i Andra kammaren funnit sig böra, i en för grundlagen okänd form, gifvaregeringen ett misstroendevotum med anledning af beslutet om nedsättning af rekrytåldern, under det riksdagen i sin helhet förklarat konstitutionsutskottets åtgärd icke böra till någon åtgärd föranleda. Då vi gå att här nedan lemna en kort fattad öfversigt af öfverläggningen i lördags afton, anse vi oss böra på samma gång antyda hufvudinnehållet af de yttranden, som afgåfvos af några talare, som uppträdde mot slutet af förmiddagens sammanträde, och hvilka vi i lördagsbladet blott hunno namngifva. Vi nämna således först Hr Ehrenborg, som förklarade, att, ehuru han såsom utskottsledamot ansett sig pligtig framställa de anmärkningar, hvartill statsrådsprotokollen gåfve anledning, han dock måste i kammaren på det bestämdaste motsätta sig en skrifvelses aflåtande till K. M:t såsom följd af dessa anmärkningar. Tal. ingick derefter i en vidlyftig historik öfver föregående konstitutionsutskotts åtgöranden i liknande fall, i afsigt att visa, att nu Varande utskott ingalunda öfverskridit gränsen för sin befogenhet, till stöd för hvilken åsigt tal. äfven citerade ett anförande af hr Rydin under 1868 års riksdag. Det klander, som nu kommit utskottet till del, kunde derför med allt skäl sägas vara obefogadt och tal. hoppades, att utskottets ledamöter icke måtte hädanefter betraktas såsom afvita eller för samhället vådliga personer. Hr Sjöberg fann såväl det afgifna utskotts betänkandet som den i kammaren deröfver I förda diskussionen utgöra ytterligare bekräftelser derom, att de båda paragraferna numera förlorat sin ursprungliga betydelse. T Att få dem ur grundlagen utstrukna, skulle emellertid icke låta sig göra så länge K. I M:t fbibehåller sin oinskränkta makt inom det ekonomiska lagstiftningsområdet. Hvad I de vid utlåtandet fogade reservationerna an ginge, så ådagalade de tydligen, att samt liga reservanterna stått på en temligen osä Iker grund vid frågans bedömande, och man kunde omöjligt af dem utleta, huruvida de .l omnämnda åtgärderna tillkommit istrid mot rådgifvarnes äsigter. Fail. anhöll att be tänkandet måtte helt enhelt läggas till handlingarne, Hr P. Nilsson i Espö sökte försvara ut I skottets åtgärd och fick derunder anledning att rikta ett och annat sidohugg mot hi Kolmodin i anledning af dennes tal om lönn I gångar. Hr Walldgn hade icke kunnat föreställa sig, att utskottets anmälan skulle gifva an ledning till så mycket diskuterande. Lika oväntadt förekom tal. det myckna klagande: öfver kränkta rättigheter, då frågan i sjelfva verket gällde en sådan obetydlighet att den icke kunde utöfva något afsevärd inflytande, vare sig på rustoch rotehållar nes åligganden, ej heller på den nuvarande armorganisationen. Det senare påstående styrktes af tal. medelst sifferuppgifter, åda galäggande att redan nu det ärligen rekry as YA OK LINE