Aftonbladet – 18 mars 1872, sida 2

ngt ifrån att försvaga, tvärtom skulle öka ternationalisternas inflytande. De ledande medlemmarne af venstra ntern i nationalförsamlingen vägrade nylin att mottaga en inbjudning till middag s hertigen af Aumale, hvarvid de afgåfvo mn förklaringen, att detta afslag icke finge straktas som brist på höflighet utan som 1 nödvändighet under närvarande politiska rhållanden. Kostnaderna för de tyska truppernas nderhåll i Frankrike under de föra sex månaderna af år 1872 uppgå till 4,052,500 francs, nemligen för lifsmedel 3,650,000 fres; bränsle 728,000 fres; foder ,733,000 fres; helsovård 40,000 fres; ersätting för bostäder till officerare och skadetänds utbetalande till kommunerna 2,500,000 es; för underhåll af byggnader och uppörandet af baracker 2,000,000 francs; badnstalter 1500 fres. Det förslag rörande essa utgifter, som af franska regeringen ommer att föreläggas nationalförsamlingen, r redan antaget af budgetkommissionen. — Jet påstås att tyskarne komma att uppätta ett stort öfningsläger i Champagne. Spanske premierministern Sagasta ar nyligen utfärdat ett cirkulär till guverörerna i provinserna, i hvilket föreskrifves en hållning, som de böra iakttaga vid valen. Coalitionen mellan oppositionspartierna framtälles såsom varande i viss mån en landsörrädisk handling. Det åligger provinsnyndigheterna, heter det i skrifvelsen, att förvara författningen af 1869, den savoyiska lynastien och det spanska områdets okränkvarhet såsom landets högsta förmåner. Fienlernas koalition afser endast att störta den ;enom Septemberrevolutionen och de konstimerande cortes grundlagda ordningen. Guvernörerna uppmanas att använda alla lagliga medel för att hindra deras triumf, som hota de bestående institutionerna. Gentemot de allierade partiernas stormande lidelser och den urmodiga stortalighet, med hvilken le söka inverka på den offentliga känslan, men hvilka dock blott kan leda till den konstitutionella byggnadens störtande och landets ruin, är det nödvändigt att regeringens lugna men fasta stämma i denna tid af högsta fara får göra sig gällande och att man hyser det förtroendet, att regeringen skall uppfylla sin pligt samt att hon sedermera skall inför cortes aflägga räkenskap för sina handlingar. Koalitionens triumf är blott en triumf för partiernas lössläpta lidelser, hvilka partier dock hafva svurit hvarandras död och blott för tillfället ingått förbund för att störta den sociala ordningens institutioner. Guvernörerna böra göra klart för folket, att regeringen samlar hela sin energi, blott för att rädda samhället. Med den lojala befolkningens hjelp skall regeringen utgå som segrare ur striden, ty hon representerar ordningen i friheten och institutionernas regelmessiga verksamhet under skydd af landets författning och lagar. Det carlistiska partiet har emellertid äfven utfärdat en proklamation i och för de stundande valen, på hvilka Spaniens öde hänger. I denna proklamation uppmanas valmännen att talrikt infinna sig vid valurnorna för att störta regeringen och derigenom bana väg för upprättandet af ett rent spanskt konungadöme, Nu såsom alltid, heter det, uppfordrar hertigen af Madrid (don Carlos) alla menniskor med god vilja, att bevisa Jesu Kristi ståthållare trohet och lydnad, att i sin själ med outplånlig kärlek bevara fäderneslandets ärorika traditioner och hålla fast vid konungens (Carl VII) auktoritet såsom den enda räddningen. Kyrkan spelar i denna proklamation en vida större roll än politiken, och det tyckes som konung Amadeo här skulle komma att göra den första bittra erfarenheten af huru ultramontanerne eller nykatolikerne, såsom de redan långt före konciliet år 1870 kallades i Spanien, förstå att föra de politiska vapnen. Proklamationen slutar, karakteristiskt nog, med dessa ord: Hertigen af Madrid har talat. OCalister, nu till valurnorna och sedan dit Gud kallar oss! I Leipzig började den 11 dennes en högförräderiprocess mot redaktören af tidningen Volksstaat, svarfvarmästaren Bebel, deputerad i tyska riksdagen, samt litteratören Adolf Hepner. Anklagelseskriften sysselsätter sig utförligt med arbetarerörelsen i Tyskland och skildrar huru de radikala arbetarepartierna hafva utvecklat sig, sedan Internationale stiftades år 1864. En karakteristik af Volksstaat beledsagas af utdrag af åtskilliga artiklar, som förorda den gocialdemokratiska republiken 0. s. v. I samma tidning finnas derjemte artiklar, som försvara kommunen i Paris och förklara. att det socialdemokratiska partiet i Tysk. land är solidariskt med densamma. Hos Liebknecht och Bebel ha funnits bref från liktänkande i andra länder och af hvilka framgår att man sökt upphetsa arbetstagarne mot arbetsgifvarne samt att man äfven sökt hos allmogen och militären inympa socialistiska åsigter. Bebeloch Liebknecht hafva företagit täta agitationsresor, under hvilka de riktat våldsamma utfall mot de stående armeerna, embetsmännen och polisen, och fordrat att konungarne skulle at sättas och i stället upprättas folkregeringar. hvilket senare skulle uppnås derigenom, at! alla länders arbetare förenade sig och inöd fall med våld genomdrefvo sin vilja. Afde tre anklagades egna förklaringar drages den slutsatsen, att det arbetarparti, som de bil dat, blott är en filial af Internationale, Liebknecht och Bebel, säger anklagelse skriften, hafva visserligen varnat arbetarne för isolerade resningsförsök, men hafva 8 andra sidan uppmanat dem att hålla sig red för en koncentrerad kamp i massa, när sig nalen i rätta ögonblicket skulle gifvas der. till. På upprättandet af en sådan revolu.