Aftonbladet – 16 mars 1872, sida 2

m I —— — — O— Mary Barbers förvåning blef otroligt stor, då won i den förskrämde mannen igenkände Randy Black! Han var alldeles utom sig; ansiget var likblekt, händerna skälfvande och lott med svårighet kunde han andas. I in förvirring yppade han orsaken till sin rädsla, något som han med all säkerhet icke skulle gjort vid en lugnare sinnesstämning. Han hade sett Robert Owen! Denna förklaring gjorde Mary Barber nästan lika bestört som han sjelf var det. En ång tid hade nu förgått sedan vålnaden senast visade sig. Efter Blacks egen fördaring hade han begifvit sig till herrgårlen för att få tala vid kapten Clanwaring ch hunnit halfvägs från grinden till boningsuset, då en man — enligt hvad han först rodde — skred fram från en trädbeväxt sräsplan och stannade midt för honom, Nästa ögonblick såg Black att det var Robert Jwen. Denna syn var alldeles tillräcklig r att jaga honom på flykten; han vände ärt om, gripen af den grufligaste förfäran, och mötte strax derpå Mary Barber. Då denna hade lyssnat på hans berättelse ch kastat blicken framåt den dystra gång stigen, de aflöfvade, spöklika träden på ömse sidor, beslöt hon sig för att slå promenaden ir hågen, vända om hem och skicka någon vf tjenstfolket efter citronerna nästa morgon. De gingo således tillsammans ut genom yrinden och Black höll sig helt nära intill hennes sida. Hon gick framåt sin gårdsgrind; Black följde med. Det föreföll i sanning, som om lenne man just nu icke på några vilkor vågade vara allena; Han var visserligen nästan återställd efter sin sjukdom, men hade af doktor Priar varit förbjuden att gå it, en tillsägelse som han likväl icke lydde. Då han och Mary Barber kommo till gårds