Aftonbladet – 14 mars 1872, sida 3

Skogsafverkning i Lappmarkerna. Till finansdepartementet inkom den 8 sistl. Januari en af landshöfdingen BE. V. Almqvist indertecknad skrifvelse, hvari hr 4. fäster uppmärksämheten vid, att under senaste tiden köp om femtioärig afverkningsrätt af skog från en mängd i Lycksele, Sorsele och Stensele lappmarks socknar belägna skattehemman och till skatte lösta nybyggen egt rum, samt hemställer om nödvändigheten att något vidtages till förhindrande af dessa skogsköp eller till minskande af deras i hög grad skadliga verkningar. Med anledning af i fråga varande köp och skogsförsäljning anföres i skrifvelsen: att ena hälften af köpeskillingen, som i allmänhet lär utgöra 1500 å 1800 rdr för skog till en åttondedels mantal. skall erläggas så snart bolaget godkänt afhandlingen, men att någon tid för detta godkännande ej är bestämd, hvarmed således kan dröja flere år, ehuru inteckning ifastigheterna antagligen sökes redan vid nästa lagtima ting i häradet, för hvilket ändamål fastighetsoch åtkomsthandlingarne äro säljarne nu affordrade, och hvarlgenom åboarne anse sig förhindrade att utöfva den dispositionsrätt öfver skogen, som dem för närvarande eljest lagligen tillkommer; att då köparne ej kunnat känna det större eller mindre utmål, som kommer att vid pågående eller blifvande afvittring i fråga varande hemman och lägenheter tilläggas, köpeskillingen med all säkerhet bestämts så låg, att köparne hafva sin stora fördel af köpen, äfven om det enligt författningarne minsta möjliga utmål i skog och ma varder hemmanen och lägenheterna tillerändt; att det derför knappt kan sägas vara af nåSa egentlig vigt för åboarne, om detta utmål lifver större eller mindre; hvaremot köparne till skogen, hvilka hafva det största intresse af, att samma utmål varder så stort som möjligt, icke torde underlåta att arbeta för detta mål, om nemligen köpen komme till stånd; att köparne, som förbehållit sig rättighet att till strömbygnader, flottbommar, och, i och för åtkommande af de gröfre träden fälla undermåttigt timmer, sålunda betingat sig virke af så små dimensioner, att, sedan skogarne blifvit genomhuggna, hvilket kan ske inom ganska få år efter kontraktets tillämpning, erforderligt husbyggnadsvirke kommer att för lång tid saknas; att köparne disponera öfver dambyggnader och -damvatten, hvarigenom åboarnes egor och änar vid flottlederna måste blifva mer eller mindre skadade, särdeles som svårighet möter för kontroll deraf, att damluckorna på alla ställen varda öppnade och tillslutna på de tider, som äro i lag föreskrifna; att då en med skogens framtida bestånd förenlig årlig afverkning och försäljning af skog är att i Lappmarken eller skogsbygd anse såsom en binäring, hvilken i synnerhet under missväxtår framstår såsom särdeles behöflig, de åboar, som försålt afverkningsrätten till sin skog, dymedelst beröfvat sig sjelfva och efterträdarne på deras hemman under en lång följd af år all möjlighet till denna biförtjenst, som påtagligen i framtiden skulle blifva större, i den mån virkesprisen höjas; . att ehuru väl företrädesrätt till arbetsförtjenst i och för skogsafverkningen synes i köpebrefven vara åboarne förbehållen, denna förmån torde vara af ringa betydelse, enär ersättningen för i fråga varande arbete kan af köparne sättas så låg, att någon fördel för säljarne ej uppstår; att en mängd andra köp om skogsatverkning l: i berörda socknar af enahanda beskaffenhet som de ofvan anförda äro under uppgörelse eller kanske redan uppgjorda. i följa hvaraf och då nämnda bolag samt konsul Lars Glas, som är störste delegare och disponent af Sandvikens ångsåg vid me elf, dels äro egare af åtskilliga hemman och nybyggen i Lycksele socken och dels i andra fastigheter derstädes hafva inteckningar, hvilka ej lära kunna ur fastigheterna utgå utan dessas försäljande, afverkningsrätten på största delen af de inom Lycksele Lappmark vid Umans och Vindelns vattendrag belägna hemman och lägenheter, på hvilka någon nämnvärd skogstillgång numera funnes, skulle komma att disponeras af bolaget J. Dickson komp. och Sandvikens ångsågsegare, om nemligen dessa för de enskilde säljarne och deras fastigheter äfvensom för orten i allmänhet högst förderfliga och olyckliga skogsköp icke kunna häfvas; att skogstillgången på de hemman och lägenheter, som af verksegare innehafvas, eller hvarpå dessa nu förvärfvat sig afverkningsrätt på femtio år, med all säkerhet försvunnit vid utgången af denna tidrymd eller kanske långt förut; att sålunda och enär de kronoparker, hvilka efter afvittringen i Lappmarken blifva kronan förbehållna, torde erhålla en jemförelsevis inskränkt areal och af sådan anledning ej kunna lemna det skydd emot fjellvindarne, som för veferationen oundgängligen erfordras. det är att efara ej allenast, att en stor del af den till timmer dugliga, skogen varder i Lappmarken inom en ej aflägsen framtid nedfäld, utan ock att för orten, dess uppodling och befolkning komma att uppstå högst menliga följder af skogsafverkningen, om densamma ej kan inskränkas och stäfjas; att såväl af i fråga komna skogsköp som ock af erfarenheten i öfrigt är ådagalagdt, att allmogen i länet dels icke inser det värde skogen eger och i ännu högre grad kan komma att ega, dels ock icke förstår att bevaka sina intressen, utan, när en penningsumma erbjudes, lättsinnigt afstår eganderätten till skogen, hvilken på flere ställen är af oberäkneligt värde både i och för ig och för skogens inflytande på vegetationen och klimatiska förhållanden; samt att det derför endast torde vara ilagstiftningsväg, som någon gräns kan sättas för i fråga varande skogsförödelse. Med anledning af det ofvan anförda hemställer derför landshöfding Almqvist, att K. M:t skulle för nyssnämnda ändamål vidtaga åtgärder, som synas vara af behofvet högt påkallade, om ej den dugliga skogen i Lappmarken skyndsamt skall gå sin förstörelse till mötes, hvarjemte hr Å. yttrar den åsigt, att föreskrift derom, att skogarne i Lappmarken, hvilka väl, innan de blifvit afvittrade, kunna anses i viss mån vara kronan tillhöriga, äfven efter deras afvittrande skola stå under kontroll och uppsigt af jägeribetjeningen, skulle vara ett verksamt medel för deras framtida bestånd; hvarförutom af verkningsrätt till skogen i Lappmarken torde böra få försäljas endast på kortare tid af högst tjugu år, äfvensom från denna försäljning eller afverkningsrätt undantagas någon del af den hemmanet eller lägenheten tillhörande skogsmark, motsvarande hemmanets eller lägenhetens eget framtida behof af skogsfång. Slutligen -bifogas en kungörelse af den 14 Augusti, i hvilken hr A. uppmanar de jordbrukande invånarne i länet att noga besinna sig, innan de försälja afverkningsrätten till sin skog — en uppmaning, som dock synes haft föga warlkan tilläover hr ÅA