Aftonbladet – 14 mars 1872, sida 3

och 1 fröknar, hvaraf den äldsta, 73 år, i Tran-1 strand i Dalarne och den yngsta, 26 år, i Pajala, ! Norrbotten. (G.-P.) RIKSDAGEN Andra kammaren. Kasern-etablissement för Svea artilleriregemente. Kongl. Maj:t hade för anläggandet af ett så-l. dant begärt ett anslag af 1,000.000 rdr, hvilket . blifvit af utskottet så tillvida tillstyrkt, att det! hemställt att riksdagen, jemte det den till påhbörjande af kasern, stallar och ridhus vid ett kasernetablissement för Svea artilleriregemente an. visar till K. M:ts disposition för år 1873 ett extra. anslag af 450,000 rdr, må vid anmälan af detta : beslut anhålla, att K. M:t täcktes taga under ytterligare ompröfning, huruvida icke artilleriets förråder och verkstäder skulle kunna inrymmas i de byggnader, som tillhöra den så kallade ar-. tillerigården, och derigenom kostnaderna för det :; 4 nya etablissementet nedsättas under det belopp, som nu blifvit derför beräknadt. Under den diskussion, som med anledning häraf. uppstod yrkade till en början hrr Hjelm och IL. . 0. Larsson afslag å utskottets hemställan, hvarefter ordet erhölls af : Grefve Posse, som påpekade huru utskottet 4 endast förordat anslaget i hvad det rörde det, verkligen nödvändiga, nemligen sjelfva kasernen med stall och ridhus, men deremot hemställt, att Ii Kongl. Maj:t måtte se till om icke nuvarande förrådsbyggnader kunde för samma ändamål äf-. ven framdeles användas, hvarigenom möjligen en 1 besparing kunde göras af omkring 200.000 rdr. Detta vore enligt talarens förmenande det billigaste sättet att få det onokligen trängande behofvet afhulpet och han yrkade derför bifall till utskottets förslag. Hr Fredrieson ansåg att detta anslag vore ett bland de aldra vigtigaste på den fjerde hufvudtiteln, då batterikasernerna, sådana de nu äro ordnade, icke allenast försvåra disciplinens upprätthållande utan äfven med de tillhörande Stal len betinga en oskälig hyra. Tal. hade redan för 20 år sedan insett behofvets oafvislighet och det förvånade honom, att denna fråga kunnat så länge ställas i bakgrunden, under det man slösat med byggnadsmedel för mindre vigtiga ändamål. Yrkade bifall. Jöns Pehrsson. Det förefölle visserligen, som om en ny kasern vore behöflig, men då utskottet i sin motivering talar om nödvändigheten af ytterligare undersökningar i denna sak, tycktes deraf framgå, att med det definitiva beslutet kunde anstå till en kommande riksdag och talaren yra på denna grund afslag utskottets hem! ställan. Frih. Ericson. Anslaget vore betydligt och. utskottet hade gjort berömvärda ansträngningar ; för att om möjligt undgå det, men sådant läte sig ej längre göra, alldenstund hållbara skäl för uppskof saknades. Behofvet vore allmänt erkändt : och då statsverkets tillstånd för närvarande vore l; odt, måste utskottet se till hvad som kan åt sa-; en göras. Då emellertid utskottet ej funnnit den lemnade utredningen vara sådan, att med ledning af den kan bestämmas, hvilka delar af det nuvarande etablissementet, som möjligen kunna för sitt ändamål bibehållas, har det anhållit, att K. M:t måtte taga denna sak iöfvervägande. Då således endast här vore fråga om att bevilja, hvad man vet vara alldeles nödvändigt och då åt kommande riksdagar öfverlemnades att besluta, huruvida äfven den återstående delen af det begärda anslaget bör utgå, anhöll talaren, att kammaren måtte bifalla utskottets förslag. Statsrådet Weidenhjelm. Då föga ntsigt funnes, att kammaren skulle bifalla K. M:ts förslag oförändradt, vore hr statsrådet nöjd, om, genom bifall till utskottets hemställan, utsigt öppnades till den så länge undanskjutna frågans slutliga lösning. Behofvet ha länge varit insedt och stri-; den om medlens beviljande pågått i cirka 30 år, l; hvarför det ej tycktes vara för mycket, om åt ett regemente, som städse på ett utmärkt sätt hädat sitt ansende, lemnades sådana bostäder, . som ej motverka utan befordra moralisk och fy-. sisk hälsa. Hr Lundqvist yrkade, utan vidare anförande l: af någotsskäl dertill, afslag. ; Hr Adlersparre instämde med chefen för landtförsvarsdepartementet. Då denna fråga sista gången var före, hade tal. ansett, att densammas afgörande kunde tillsvidare anstå, dertilll! föranledd, dels af de stora anslag, som samtidigt : för öfriga landtförsvarets behof oundgängligen erfordrades, och dels af den omständigheten, att regementet redan egde kaserner, ehuru de lågo från hvarandra spridda. Tal. hade emellertid nu, sedan frågan blifvit ånyo upptagen, besökt dessa kaserner och funnit dem i sådant skick, att han derigenom kommit på helt andra tankar. De företedde nemligen en anblick, som måste på I hvar och en göra det pinsammaste och mest förödmjukande intryck, och ingen, som ej med egna ögon sett dem, skall kunna göra sig en föreställning om det usla sätt, hvarpå det dyrbaraste garnisonsregementet inom hufvudstaden är inloeradt. Sämre anorpningar hade tal. aldrig skå-. dat vare sig i Grekland eller Turkiet, ja, icke ens i kejsare Soulouq6s vaktstugor. I dessa batterikaserner finnes hvarken gasellor vattenledning; den enda vattentillgången utgöres af den fukt, som strömmar långs väggarne. Golfven, som aldrig få skuras, emedan deraf skulle uppstå en olidelig fukt, likna till färgen asfalt, och tätt intill dessa äro de tre fot breda sängarne placerade, i hvilka två man skola hvila; tillråga å allt, bo inom dessa kaserngårdar en mängd de fattigaste arbetarefamiljer; som ytterligare bidraga att öka smutsen och eländet. Härgällde således icke allenast att se ett dyrbart vapens intressen till godo, utan det gällde hvad mera vore, att taga vara på lidande medmenniskor, på en soldathop, som demoraliseras af snusk och van-l. trefnad. Ett faktum vore ock, att till detta re-. gemente ej för närvarande kan anvärfvas annat manskap är sådant, som förgäfves bjudit ut sig åt de öfriga garnisonsregementena — ett missförhålldnde, så mycket beklagligare, som just detta vapen fordrade de kraftigaste och intelligentaste karlarne. Tal. anhöll på grund af det anförda att något uppskof icke måtte beslutas. . Hr Ifvarson, som icke ville bestrida sanningen af den föregående tal:s skildring, yrkade det oaktadt afslag af skäl, att redan nu ett allt för stort antal publika arbeten påginge, för atticke följderna deraf skulle hämmande inverka på industrien, som snart nog skall sakna nödiga ar betskrafter till sitt förfogande. Trodde dessutom, att de gamla kasernerna kunde vara goda nog ännu någon tid, endast man vore mera mån om att hålla dem snygga. Hr Åke Andersson erkände sparsamheten vara Jen dygd, men man. borde icke derför spara si till skada. Tal. intygade riktigheten af hr Adlersparres-beskrifning om tillståndet inom batterikasernerna och försäkrade att kronoarbetskåren I vore i många afseenden bättre lottad än de arma artilleristerna. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Jöns Rundbäck ansåg äfven, att frågan länge nog stått på dagordningen och ville derför icke nu, då verkligen goda skäl för bifall blifvit anförda, motsätta sig dess lösning, synnerligast som statsutskottets förslag utan tvifvel vore det billigaste man gerna kunde vänta. Yrkade af dessa skäl bifall till utskottets för