Aftonbladet – 14 mars 1872, sida 2

mn nn rens En skald på sin dödsbädd. Fedrelandet meddelar följande bref frår Rom, dateradt den 28 Februari och under tecknadt M. G. (Goldschmidt): Jag kommer nu från Hauch. Redan : Florens hörde jag af landsmän, att han val mycket sjuk, och då jag nu strax efter mir ankomst gjorde ett besök hos familjen, val det mer för att visa en skyldig uppmärk samhet och göra förfrågan om skaldens till stånd än i förhoppning att få;se honom, och egentligen icke heller med önskan att sc honom ligga på en plågsam dödsbädd, kan ske med nästan slocknadt medvetande. Mer det visade sig annorlunda, än jag hade an tagit. Väl väntar man dag för dag hans död; men ehuru han har legat till sängs sedan början af Februari, dör han icke aj någon sjukdom, lifvet lemnar honom stilla och långsamt, och han vet det och önska blott afgörandet. Hans hustru gick in och frågade, om han ville se mig, och han till lät mig komma in. Han hade blifvit myc ket mager och hade temligen långt skägg men han hade tillika blifvit, om jag så fö) säga, vacker. Hauch har aldrig, så länge jag har känt honom, varit en vacker karl men nu är det, som om hans inre väsen hade fått full makt öfver de yttre dragen och idealiserat dem, och knappt skulle någon som ser honom, komma att tänka på, ati han är en gubbe på öfver 80 år; han sel ut, som om han vore 60. Det tycktes mig ännu finnas så mycken lifskraft hos honom att jag icke kan tro, att han skall få sir —uppfylld: att dö inom en dags för opp. Han sade: Jag borde kanske icke ha lå tit er komma in och se någonting afskräc kande. Jag kunde med sanning försäkra honom att detta icke var händelsen, och han sade Det gläder mig. Jag har alltid trott, at det måste vara obehagligt att se en menni ska ligga och dö. si;