Aftonbladet – 14 mars 1872, sida 2

Ifyllde ett qvitto vid sin pulpetklaff, utar att tända ljus, men vid eldskenet. Pengarna fyrtiofem pund, öfverlemnades till sir Den i en lärftspåse, och arrendatorn nämnde at tjugu pund voro i guld samt det öfriga i Worcesters Banks sedlar, och tillade att sir Dene skulle finna summan riktig. Barone ten nickade; derpå tviflade han alls icke Han satte påsen oöppnad på bordet. Mi Parker sade sig ha ondt om tid, nekade att stanna och dricka ett glas och yttrade att han om ett par dagar skulle komma och hemta påsen. Sedan han gått, satt sir Denec ännu en stund i djupa tankar, steg derpå upp med en tung suck, upplöste påsen och räknade pengarna. Han hade juståter stoppat ned dem igen och höll på med att tillknyta bandet, då Tom Clanwaring kom in. Asynen af honom uppskakade sir Dene ånyo. Han sköt hastigt in penningpåsen i pulpeten, hvars klaff ännu stod öppen och skulle låsa igen den, då antingen emedar hans hand darrade, eller af en händelse har tappade nyckeln. Tom steg fram och upp tog densamma, för att farfadern icke skulle behöfva bocka sig. Sir Dene stängde klaffen men urtog icke nyckeln, ty Tom hade bör jat tala och baroneten vände sig vredgad. häftigt emot honom och sträckte handen emot dörren. Lemna mig genast! Tom lydde icke strax. Han hade kommit för att uttala sin bedröfvelse öfver det våld samma utbrott af vrede, hvartill han ör timme förut i sin farfars närvaro gjort sig skyldig. Sir Dene ville likväl icke höra ett enda ord, och för att göra tvärt slut på samtalet, gick han ut, lemnande Tom ensam inne qvar. Gander, som stod vid handkam. mardörren, då hans husbonde med hastiga steg gick genom korridoren till matsalen. anmälde att hästläkaren Cole anhöll om en minuts företräde. Jag kan inte se honom nu; jag kan e sysselsätta mig med några affärer på er stund, yttrade sir Dene. Bed honon komma senare, s( Forts.)