Aftonbladet – 13 mars 1872, sida 2

villiga framställningar, sålunda blefve skild jut från ett förmynderskap, skulle kunnajgi få sin kredit skadad på ett betänkligt sätt. ti Slutligen framhölls, att en framställning te redan blifvit gjord till K. M:t om enjst förändring af förmyndareförordningen, hvar-k! för det ej vore lämpligt att nu före-lbi jaga några åtgärder, samt att man redan egde lagstadganden, som möjliggjorde att, . händelse sådant vore nödigt,, skilja förmyndare från hans uppdrag. andra sidan anmärktes af hr Hasselrot m. fl., att om det tydligen visar sig, att myndlings egendom eljest skall gå förlorad, så måste den af utskottet föreslagna rättigheten förefinnas, och en förklaring i detta afseende vore så mycket nödvändigare, som hofrätterna och högsta domstolen brukat upphäfva domares åtgörande att af nämnde anledning genast skilja förmyndare från sitt uppdrag. — De olika talarne sammanstämde nästan alla i att yrka återremiss, hvilket blef kammarens beslut. Äfven andra punkten i utskottets förslag återremitterades. De olika utskottens hemställanden i åtskilliga ärenden af obetydlig vigt, bland annat om försäljande af posthuset i Upsala, blefvo af kammaren bifallna. Bevillningsutskottets betänkande angående frih. A. C. Raabs m. fl. motioner angående förändrade bestämmelser rörande stämpel pappersafgiften föranledde en längre diskussion, under hvilken hrr frih. A. C. Raab, v. Geijer, v. Koch och v. Gegerfelt talade för motionen, framhållande att obilliga förluster under nuvarande förhållanden tillskyndas inteckningsinnehafvare och fastighetsegare, medan å andra sidan hrr Stockenström, frih. af Ugglas samt grefvarne Hugo Hamilton och C. G. Mörner erinrade om att staten i främsta rummet borde skyddas för förlust; hvarföre de förordade utskottets hemställan. Denna hemställan bifölls. — Äfven andra punkten af utskottets betänkande bifölls. Sist på kammarens föredragningslista förekom ett protokollsutdrag från Andra kammaren rörande dess beslut i fråga om den medicinska undervisningens ordnande. Härom uppstod en intressant diskussion, som öppnades af grefve H. Hamilton. Tal. började med erkännandet af frågans stora vigt och uttalade den förhoppning att det tillfälliga utskott, som kammaren troligen kommer att för hennes utredning nedsätta, skulle lemna en mera tillfredsställande sådan, än hvad fallet var med Andra kammarens tillfälliga utskott. Till följd af sin enskilda ställning ville tal. nu endast inskränka sig till några allmänna betraktelser öfver frågan. När en förändring anses önskvärd, plägar det i allmänhet ske på den grund att det närvarande förhållandet ej anses godt. Hr Liss Olof Larsson är således förmodligen missnöjd med den närvarande medicinska undervisningen, enär han vill hafva en förändring deri. Läkarekåren finge väl i den l: aktning den hos alla andra åtnjuter trösta l. sig öfver hans missnöje liksom madame l Stael fick med en verlds beundran trösta sig öfver Napoleon I:s klander, och detta borde den göra så mycket lättare, som den knappt i något land torde stå i sådant anseende för skicklighet och redbarhet som hos oss, och man borde derför vara särdeles varsam, så att man ej genom en förändring finge något sämre än det vi hafva. Man hade vid behandlingen af denna fråga ordat mycket om likställighet mellan univer-: siteten och Carolinska institutet. Men en sådan kan knappt på allvar ifrågasättas. Den skulle förutsätta lika lärarekrafter och lika materiel, men sådana kunde ej till väga bringas, ty det var ej troligt att man ville öka universitetens lärarekrafter och materiel så, att de blefye lika med dem vid Carolinska instir : tutet, och att åter minska dem på senare stället till likhet med förhållandet vid universiteten kunde väl ej heller anses förl: lämpligt. Man afser heller ingen sådan likställighet, utan blott en i rättigheter. Men en sädan skulle döma universiteten till en gifven underlägsenhet, då de ej i praktiskt afseende ha så stora resurser. Examensrätten är för äfrigt mera en skyldighet än en rättighet och bör hafva sin grund i sjelfva inrättningens åligganden i det hela. Deremot medgaf tal. att de lärare i de teoretiska ämnena vid Carolinska institutet, som ej, liksom lärarne i de praktiska, hafva examensrätt, derigenom komma i en obehag lig ställning. Denna tanke utvecklades än vidare af hr Bergstedt, hvilken anförde att ett par af Carolinska institutets lärare, på grund af att de saknade examensrätt, såge sin verksamhet förlamad. Han ansåg dock ej frågan om kompetensen de medicinska läroverken emellan för hufvudsak, utan den vore ett sådant ordnande och tillgodogörande af befintliga krafter, hvarigenom det mål, för hvilket de finnas till, bäst uppnås. Utskottet bör derför utreda hvilket slags arbete bör anvisas hvart och ett af de medicinska läroverken för att uppnå den bästa läkarebildning. Talaren ansåg dock ingen fara för att genom en förändring någon försäm ring med afseende å läkares kunskaper eller redbarhet skulle kunna ske och hänvisade i det fallet på apatekareståndet, som, ehuru ej i besittning af akademisk bildning, dock åtnjöt stort anseende både för insigter och redbarhet. Hrr Dickson och Hasselrot nöjde sig med att betona frågans vigt. Den förre ansåg den goda läkarebildningen här i landet just vara en följd af den täflan, som på sista tiden förefunnits de olika medicinska läroverken emellan, hvaremot han i en sammanslagning af dessa, sådan som i komitebetänkandet 1859 var i fråga satt, såg en verklig olycka. Mera färgade voro deremot de yttranden, som afgåfvos af hrr Rydin och Nordström, af hvilka den förre ganska illa gick åt det af NL tt fm It okt fran kt ovh