Aftonbladet – 12 mars 1872, sida 2

skt som ekonomiskt hänseende, met trodde, : keatt socialismen funniträtta vägen till detta 1 ål; och han protesterade på det starkaste ! ot de ateistiska tendenser och det förneande af nationalitetens botydölss, söm I våra i gar ofta framträdt i samband med del vcialistiska sträfvandena. Genom att i sin. srksamhet för Italiens enhet och frihet Itför mycket lägga an på att vinna alltl. å en gång och genom siia ständigt föryade och ständigt misslyckade revolutionsörsök torde han stundom mot sin vilja ha rbetat reaktionen i händerna; men man än icke frånkäina honom den stora förjensten att ha hållit frihetsoch fosterundskärleken Vid riakt i ftalien äfven på en tid, då det såg som allra mörkäst tt, ch att aldrig ha förtviflat om fäderneslanet. Hans karakters renhet torde ingen unna bestrida. Efter att ha tillbragt en tor del ar sitt Uf i landsflykt, blef det hoom likväl förunnadt att slätå sinä dagar på äderneslan dets jord. Vi redogjorde i går för början af diskusionen i preussiska herrehuset angående agen om skolidspektionen. Efter de ittalahden, som eät rum i Kretzzeitung och undra konservativa tidningar, kände man änta att debatten i nämnda hus skulle olifva vida häftigare än i deputeradekammaren, och att förslaget här skulle stöta på vida starkare motstånd. Men mötsatsen har likväl inträffat. De talare, som här uppträdde på det klerikalt-konservativa partiets sida, kunde icke jJemnföras med dem, som i deputeradekammarenh fört oppositionens talan. Bismafck beniötte också sina motståndare med en öfverlägsenhet, som Vi sade att han icke kände sig träffad af deras anall. Den fortsatta diskussionen den 7 dennes om skolinspektionslagen saknade icke intresse, men var dock jemförelsevis lugn. Den gamle baron Sötfft-Pilsach (en af Kreuzzeitangnärticls stiftare) yttrade i eh irönisk ton sin glädje öfver, att nu plötsligen i herrehuset infunnit sig en hel mängd medlemmar, som man annars under de sista tjugu åren sällan eller aldrig sett till. Det borde I hans tänko vara tydligt för em kvar, som följde tidningarna, att otron Mört och Mer grep omkring sig och att skolan just behöfde en kristlig uppsigt. Många tidningar hånade Gud och allt slags auktoritet utan att blifva dragha till ansvar. Det varicke utan Betydelse, alt. skolinspektioislagen i deputeradekammareir gatt -igetömendast med tillhjelp af en semitisk herre (Laskef, hufvudmannen för det nationalliberala part!et): Om lagen blef antagen i herrehuset, skulle rörelsen icke ligga sig Btan blifva betydligt starkare. Han citeräGö äptefter några ord, som konseljpresidenten skulle ha yttrat i deputeradekammaren, men finansministern fäste hans uppmärksamhet på, att had hade förvexlat rikskansleren med deputeraden Bismarck från Wlatow: Baron Senfft: Jag visste verkligen icke att det fanns en deputerad med detta namn. (Långvarigt skratt.) Kröcher yttrade väsentligen följande: Man har baktalat och angripit de män, hvilka i depötetadekobunaren röstat emot Ingen, och dem, hvilka i herrehuset ännia rösta emot det samma, men jag förklarar mig icke desto mindre öppet för en motståndare till densamma. Först och främst måste jag förklara, att jag icke det ringaste känner till någon koalition af statsfiendtliga elementer, ingen klerikal polsk sammansvärjning eller några hemliga planer mot rikskansleren. — Det är icke först sedan år 1866 utan sedan mer än tjugu år som jag varit en af Konseljpresidentens uppriktige beundrare; och den tid. torde ännu. en gång kompvia, då det skall visa sig. hvilka som äro hans sanna eller käns falska vänner. (Bifall från högern.) Hans tal i går kan icke rubba mina åsigter eller mitt be slut. Han betecknade det såsom en förmätenhet. att vi vilja bekämpa lagen, emedan vi i sådant fall måste förstå saken bättre än regeringen Jag måste dock protestera mot denna teori om undersåtarnes inskränkta förstånd. Jag har ofta gjort mig sk dig till denna förmätenhet. Skulle vi icke ha rättighet att bedöma och kritisera re seringens lagförslag, så inser jag icke, hvartill herrehuset och deputeradekammaren egentliger tjena. (Från högern: mycket sant.) Jag anse1 den föreslagna lagen mycket farlig; ty den skall gifva signalen till en strid med kyrkan; som icke kan ha några lyckliga följder för staten antin gen den nu segrar eller dukar under. Herrchusef kan icke intaga den stillning, som tillkommel det, om det icke fritt och obehindradt får höja sin röst. Bismarck (som kort förut inträdt i salen) ytt rade: Man har sagt mig, att dex föregående talarer påstått, att jag skulle ha frammanat åen gamle teorien om undersåtarnes inskränkta förståndMan har vidare protesterat mot, att hans utta landen skulle vara passionerade. Hvad hans ton angår kan jag visserligen icke kalla den passio nerad (munterhet). men passionen ligger i talet innehåll, i öfverdrifterna, i användandet af så dana fraser som den om undersåtarnes in skränkta förstånd. Jag kunde här möta honon med den anmärkningen, att han å sin sida hyl lar teorien om regeringens inskränkta förstånd Jag medgifver, att många af eder visserlige kunna vara klokare än jag; men iden ställning i hvilken regeringen befinner sig, har jag myc ket lättare att taga en öfverblick af saken än I mina herrar, som icke hafven plats iregeringen Den, som tillhör ett annat parti, önskar i all mänhet helt andra saker än regeringen. Mei om inom den föregående talarens parti finna män, som se längre än regeringen, så handla d mot sin pligt, då de icke skynda att intaga hen nes plats. Att sitta lugn hemma, läsa tidnin garna och, när det är fråga om ett lagförslag a regeringen, med en bitter kritik lägga stöteste nar i vägen för henne — detta är icke någo riktigt patriotiskt förfaringssätt. (Bifall.) Debatten slutade med en resum6 af ut skottets referent, Kleist-Retzow, som änn en gång protesterade mot beskyllningen fö en koalition af mot staten fiendtliga ele menter och betonade, att skollagen var et ingrepp i kyrkans egendomsrätt samt at staten med samma skäl kunde konfisker all privat egendom. Den från Frankrik utgående revolutionära och ateistiska anda hade blifvit bekämpad alltsedan år 1789 I senast vid Sedan. Men tyvärr hade Tysk Tland efter Frankrikes militära nederlag visa