Aftonbladet – 12 mars 1872, sida 2

yppade stark sinnesrörelse, steg på myladys kind; hon böjde sig ut och såg sig tillbaka. Tom kom då vandrande med raska steg och miss Geach pratade med Cole. Det lättsinniga yttrande, lady Lydia hört, hade slagit henne med häpnad. Också hon hade i likhet med andra haft sin lilla nyfikenhet rörande miss Emma Geachs missdåd och var nu längt ifrån att låta sig nöjas med Ottos få och likgiltiga ord. Hvad har du för bevis, Otto? frågade hon och böjde sig fram för att kunna hviska med honom. Bevis? Hm; jag har inte spanat efter säkra bevis, svarade han, alltjemt vårdslöst liknöjd. Han nämnde derpå hvad både han och unga Dene hade observerat. Mylady, med sin stränga dygd, var na turligtvis djupt sårad. För att göra henne rättvisa, måste vi nämna att hon trodde be. rättelsen vara sann och började vid hem komsten i hemlighet tala härom med sin äldsta son. Bry dig ej om det du, mamma, sade Jarvis tvärt. Skulle jag inte bry mig derom ? upprepade hon, Atminstone skall jag först berätta saken för sir Dene; Han må sedan göra huru han behagar. Hin anfäkta! Kan ej mamma tiga, säger jag! ropade Jarvis ursinnig. Nej, Jarvis, det ämnar jag verkligen inte. Detta var just hvad jag behöfde veta för att jaga bort den der karlen från Beechhurst Dene. Huru? Hvad menar ni? frågade Jarvis, i hvars sluga, mörka ögon det blixtrade till. Men inser du det då inte sjelf? Jag visste nog huru dålig han måste vara; svå