Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 3

Militära reform-planer i Norge. (Från Aftonbladets korresjjöhdent.) Kristiania den 6 Mars. En af de åtgärder, som i högsta grad bi: dragit att göra den fordne chefen för armådepartementet, general Wergelond, opopulär inom armån och derigenom också bidrog att förorsaka hans fall, var den på hans föranstaltande år 1864 utfärdade planen för den norska generalstaben. När han år 1868 efterträddes af det nuvarande militära stats rådet, general Irgens, måste det derföre bli en af de närmast liggande uppgifterna för denne att genomdrifva en förändring häri, hvilket dock med detta statsråds mycket försigtiga — hans motståndare säga: senfärdiga — sätt att att gå till väga kunde förmodas skola medtaga icke ringa tid. Så blef också ganska riktigt förhållandet; först i dessa dagar — den 24 sistl. Februari — har den nya generalstabsplanen emanerat och har nu kommit till allmänhetens kun skap. Jag skall försöka i korthet meddela hufvuddragen deri. Man har gått ut ifrån, att hufvudprincipen för generalstabens organisation bör vara, icke att den skall utgöra en carriere för vissa officerare, som dertill bestämma sig, sedan de fått sin afslutande utbildning vid den militära högskolan, utan deremot att den skall vara hvad man med ett tekniskt militäriskt uttryck kallar en passage, sålunda nemligen att de officerare, som anställas i den, aldrig helt och hållet utträda ur den brigad eller den vapenart, de ursprungligen tillhöra. När man således har föredragit passage-systemet framför det s. k. kår-systemet, så har det varit derföre, att man endast härigenom har trott sig kunna komma derhän, att generalstabens officerare icke isoleras från armån, utan alltid fortfara att stå i nära förbindelse med denna, att de icke bli främmande för tjensten vid det vapen, de tillhöra och således icke heller mindre duglige att när som helst uppträda såsom truppbefälhafvare. Den rörlighet, som härigenom skall uppstå, och det på vissa bestämda tider förnyade ombytet af krafterna inom generalstaben skola — menar man — icke allenast förhindra dess stagnation, utan på samma gång skall också den stora och för vår armå ovärderliga fördelen kunna vinnas, att utan svårighet en nödvändig reserv af generalstabsofficerare danas, hvilka stå till disposition för bildande af de öfverordnade staberna, . när armån skall ställas på fält fot. Det antages också vara sannolikhet för, att härigenom också de bästa krafterna inom armån efter hand på det lyckligaste sättet skulle kunna utbildas och användas på de högre militära posterna. Nu måste det anmärkas, att äfven general stabsplanen af år 1864 är bygd på denna grundval och icke på det nyssnämnda kårsystemet. Men hvad man i detta afseende har ansett böra klandra deri, är att den öppnade ett större spelrum för godtycklig heter och förbigående, då den blott uppstälde mindre bestämda reglor för passagens utförande. Detta är det man nu har sökt afhjelpa genom åtskilliga föreskrifter i den nya generalstabsplanen. Under det att för! icke för generalstabens adjointer — eller, såsom de fordom kallades, premierlöjtnanter — någon viss tid var bestämd, inom hyilken de skulle återgå till armån, är nu ti den för deras inkommendering till staben bestämd till 4—5 år, af hvilka de skulle komma att tjenstgöra i 2 år uti qvartermä stareafdelningen, 1—2 år vid de topografiska arbetena och 1 år i expeditionen. Beträf. fande kaptenerna är likaledes en maximi gräns faststäld, sålunda nemligen, att de icke skulle behållas i denna tjenst i längre tid än 6 eller, i fall de göra tjenst uti der topografiska afdelningen, 8 år. Hvad gene ralstabens stabsofficerare angår, har mar deremot antagit, att ehuru man naturligtvis måste bibehålla rättigheten att låta dem ut träda ur generalstaben, är dock deras ställ ning af sådan betydelse och så nära förenad med generalstabens behof, att styrelsen bö1 ega i sin makt att behålla dem så länge