STOCKHOLM den 11 Mars, ! Andra kammaren, som under de sista veckorna haft att handlägga ett icke obetydligt antal af dess tillfälliga utskott afgifna betänkanden, och som derigenom, oaktadt trägna sammanträden, kommit att stå till rest med pröfningen af flere från de ständiga utskotten inkomna och redan under föregående plena i Första kammaren afgjorda ärenden, hade i lördags afton sammanträde för att behandla flere sålunda på på dess föredragningslista qvarstående betänkanden. Bland dem befann sig äfven lagutskottets yttrande med anledning af de vid denna riksdag väckta motioner om ändringar i strafflagen. I detta utlåtande hade lagutskottet, såsom bekant är, med anledning af hrr Carlens och L. J. Hiertas motioner, föreslagit vissa lindringar i straffbestämmelserna för itererad stöld. Förslaget derom, redan förut bifallet af Första kammaren, blef nu äfven godkändt af den Andra, och har således riksdagen nu för dess del beslutit en författning, hvarigenom stadgas att 11 i straflagens 20 kap. skall erhålla följande förändrade lydelse: -Begår någon andra gången stöld, må tiden för det straffarbete, hvartill han för den gerning gjort sig skyldig, ökas med högst två år. Begår någon tredje gången stöld, ökes tiden för straffarbetet med högst fyra år utöfver hvad för den gerning första SkAgOn följa bör. Kommer han åter fjerde gången eller oftare, dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, tiden för straffarbetet till två år nedsättas. Inträffar fall, som i 6 2 nämnes, då må till straffarbete på lifstid dömas. Inbrott utan till; epp skall lika med stöld anBes i fråga om förhöjning af straff, efter thy nu sagdt är. amma lag vare om rån eller försök dertill, der sådant förut begånget är af den, som för stöld eller inbrott straffas skall. Lagutskottets afstyrkande yttranden rörande hr Hiertas förslag om afhjelpande af vissa olägenheter i fråga om yngre förbrytares afstraffande; hr Åke Anderssons om skärpning af straffet för häststöld ur hus och hr Tjernlunds, om afskaffande af dödsstraffet, blefvo jemväl alla af kammaren bifallna. Frågan om dödsstraffet passerade utan att någon talare begärde ordet, hvarföre också då talmansklubban fallit till bekräftande af kammarens bifall till utskottets yttrande i ämnet, en allmän öfverraskning gaf sig tillkänna hos kammarens ledamöter. Den ledamot af lagutskottet, som reserverat sig mot utskottets beslut i denna fråga, nemligen hr Mankell, var icke tillstädes då ärendet förekom. Huruvida motionären var närvarande kunde vår referent icke iakttaga. Derefter förekom till afgörande kammar rens första tillfälliga utskotts utlåtande med anledning af hr P. Nilssons från Kristianstads län motion om rättighet för landstingen, att upprätta förslag för tillsättande af folkskoleinspektörer inom de särskilda länen. Motionen hade blifvit af utskottet af. styrkt, men tre af utskottsledamöterna hade i afgifven reservation hemställt, att riksdagen skulle i skrifvelse till K. M:t anhålla, att för tillsättning af folkskoleinspektörer K. M:t täcktes från landstingen infordra förslag, samt att folkskoleinspektörerna må åläggas att till landstingen inlemna årsberättelse. Då ärendet nu ikammaren förekom, förordades bifall till denna motion af flere medlemmar, såsom hrr Gumeelius, Adlersparre, Nordenskiöld, Ola Jönsson oah Carlen, hvilka framhöllo vigten af den föreslagna åtgärden, dels såsom en behöflig motvigt mot det alltför ensidiga kyrkliga och presterliga inflytande, som folkskolan är un derkastad till följd deraf att vården om densamma hufvudsakligen är anförtrodd åt de ecklesiastika myndigheterna, dels såsom en maning till landstingen att mera verksamt än hittills i allmänhet skett taga sig an folkskolans angelägenheter. Deremot förfäktades utskottets mening af hrr Dahm, Asker och Ljunggren, af hvilka den förstnämnde isynnerhet framhöll landstingens olämplighet att taga befattning med denna angelägenhet, på grund dels af bristande personalkännedom, dels af den omständigheten sy de ej utgjorde någon permanent Tayndighet, 0. 8. V. De senare talarne åter framhöllo mera åtgärdens obehöflighet, då med denna sak vore väl bestäldt såsom det nu är, och då erfarenheten ådagalagt, att K. M:t fästat afseende vid framställningar i ämnet från landsting, som lemnat bidrag till inspektörsaflöning. Det visade sig emellertid att man hade någon anledning att på dessa talare lämpa det gamla ordspråket om personer, som äro mera konungska än konungen.; ty vid slutet af debatten uppträdde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Wennerberg, och instämde på det uttryckligaste i reservanternas förslag. Han förklarade sig anse reservanternas begäran så billig och till sitt omfång så inskränkt, att det skulle vara beklagligt, om icke vid densamma fästades tillbörligt afseende. Denna begäran afsåge nemligen dels, att inspektörernes årsberättelser hädanefter skola öfverlemnas ej blott till domkapitlen, ntan äfven till landstingen, dels att från landstingen förslag skall infordras för tillsättning af folkskoleinspektörer. Hr statsrådet kunde ej finna, att genom sådana anordningar den ringaste svårighet skulle uppstå och han ansåg det icke allenast billigt, utan äfven i högsta grad önskligt, att förslagsrätten öfverlåtes till landstingen, hvarigenom det skall blifva K. M:t en möjlighet, att utse personer, till hvilka såväl regeringen som kommunerna kunna hysa fullt förtroende. Att genom en instruktion gifva landstingen rättighet att befatta sig med undervisningens öfvervakande, skulle för dem blifva en helsosam påminnelse om deras pligen a men la Dh dh