Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 2

Om judeförföljelserna i Rumänien skrifver en korrespondent till en engelsk tidning: De senaste nyheterna från Rumänien äro verkligen hjertslitande. Huru stora de uti Ismaila föröfvade grymheterna voro, öfverträffas de dock af de fasansvärda dåd, som blifvit begångna i Cahul, Detta är en stad med omkring sju tusen invånare, af hvilka ett tusen äro judar. Dessa sågo sig plötsligen öfverfallna af stadens öfriga befolkning, och blefvo under tvenne dagar slagna, sårade, plundrade och bortjagade ur sina hus, hvilka förvandlades till ruiner, så att de beklagansvärda offren måste söka sin tillflykt i kasernerna, der man dock, i stället för att skydda de arma flyktingarne, ånyo tillät dem utsättas för misshandling och i fiere dagar lemnade dem utan föda. Under dessa ohyggliga uppträden klöfvos hufvuden, krossades armar, utrycktes skägg vid roten och begingos de gräsligaste våldsbragder mot eganderätten. En af de olyckliga vid namn Gold, modigare än de andra offren, försvarade tillsammans med sina fyra söner i tre dagar sitt hus. Han lät dem svära, att om han stupade, skulle de fortsätta att strida. De hopar,som omgåfvo Golds hus höllos länge i schack at dessa modige män, men slutligen måste de dock gifva sig, då uslingarne satte eld på uthusen. Den skada, som tillfogades dessa ju