Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 2

Article Image
ti bok al grefven at Paris. Orden anfall mot vanderätten, familjeti, fäderneslandets, böra de gas i bokstaflig mening? Nej. Det finnes icke got talrikt samfund, som kan öppet omfatta st sådant program. Nej, den arbetande klassen sim helliet kan icke, associerad såsom här, omutta sådana läror. Ått påstå detta är att smäda ienniskonaturen. Dessa åsigter kunna endast illhöra några sekterister: Att påstå att förnufet är vaumäktigt att besegra falska läror, är att mäda det. I talen ömt anfall mot en af staten rkänd kult. Hvad betyder detta språk? Kan mn kult förklara sig för den enda sanna utan att ;evisa att de öfriga äro döttrar af villfarelsen? )enna kulternas mångfald och olikhet böra lära ss att det icke kan vara ett brott att diskutera n viss kult. Detta är stt röra vid den fria orskningen. Det är att låta oss gå tre år uundraden tillbaka. (Häftiga afbrott.).... Trön . eder med några månaders fängelse, med vågra böter eller till och med förlusten af råtisk medborgarerrätt kunna skrämma för-4 muftet, samvetet, och uträtta hvad de katolska sträckbänkarne och kniptängerita icke kunat göra? (Häftiga afbrott. Skrän och oreda.) . Nej, I tron det icke! Eder lag är vanmäkti len är färlig, emedan den gifver Internationale en styrka; som denna förening icke annars skulle ga. Den är farlig, emedan dess tryck skall fötvandla en förening, som förut utöfvade sin ) verksamliet i öpjen dag till ett hemligt sällskap. Men det ligger i regeringens intresse att veta, l. hvad hennes motståndare vilja och göra. Dennal lag är i sanning icke något stort bevis på politisk klokhet. Jag vill icke förutse och förutsäpå, livilket fruktansvärdt svalg I gräfven mellan folköt och bövfgedisien: Jag Vill icke undersöka, hvart en sådan lag skäll föra oss, Jag vill heldre erinra om, att vi alla, rikö och fattige, hafva ett gemensamt intresse i att utplåna anda missförstånd, i att åstadkomma ett näridände mellan alla klasser. Allt som går ut på att hindra teller till och med blott uppskjuta detta närmande, är att betrakta soni 4ä olycka. (Bifall från venstern.) Ben 25 förliden månad höll påfven ett tal till-ei döputation af trogna romare, hvilket utgör en så karakteristisk utgjutelse af den smärta, som uppstått i Vatikanen öfver tidens ondska, att vi anse 0ss böra meddela detsamma, Detta smärterop lyder såltinda: DHet är i våra dagar ett svårt ämne att tala omi limmelen, ty vi äro mera benägna att tala om lidande och smärtor än om glädje och ftöjder. Vi kunna säga att anledningarne till kamp hafva i närvarande tid så mångfaldigats, att detser ut som om Gud velat förkorta vägen, som leder till himmelen. Det gifves icke en dag, icke en timme, ja jag är frestad att säga icke ett ögonblick, då icke det-menskliga samhällets hufvudfiender uj pe resa sig möt oss, ER att upprätthålla sina falska rättigheter och att genom list och bedrägeri fullfölja sin triumf. Dessa hufvudfiender äro sar tan, verlden och köttet. Köttet, som genom sina laster och begär förpestar så många ställen i denna verlden, sprider sig som ett giftigt flöde. Till köttet sällar sig verlden, som, icke tillj fredsställd med det, som våra ögon redan sett, dörjemte mänar alla dem, gom hafva makt att SH djefvulska ting, ålt gå ännu längre i sina åd. Slutligen ser det ut som om djefvulen i våra dagar allt mer uppeggade köttet och verlden: Jag tycker mig ånyo se det som för århundraden sedan tilldrog sig med den tålmodige manven Job, Då gick satan fri och lös öfver hela jordens yta. ; Om jag icke bedrar mig, mina kära barn, har nu satan samma frihet att genomströfva verlden och att angripa alla själar. Det är möjligt, att Gud sagt till satan: Hvadan kommer du, och hvarthän går du? Och satan svarar: Peramblnilavi terram et cireumivi eam.. Det är möjligt att Gud också redan sagt till honom: Men du har sett så många goda katolska församlingar, du har sett så många goda romare, du har sett så många utvalda själar, som älska dygden, rättvisan, tron och religionen, och detta på hela jorden, i Europa, i Italien och annorstädes. Och om du sett dem, yet du, att dessa ifriga katoliker, som äro wundertryckta, förödmjnkade, förtrampade, fortfara att frukta och älska mig, att de fortfara att besöka och att tillbedja mig framför altarena, på det att jag skall upplap min hand och komma dem till hjelp, så att de slutligen må kunna inandas lugnets och fridens rena luft. Nåväl! Då Gud efter så mycket elinde erinrade sig Job och återgaf honom allt hvad han förlorat och ännu mera dertill; då Job fick åtörvända till sina gamla besittningar och blef fader för en ännu större och herrligare familj, då han i lugn och frid, öfverhopad med välsignelser, fick sluta sina dagar — så gif, o Herre! att våra lidanden lyktas på samma sätt, att den blidkade udomliga rättrisan vänder allting till lugn och rid, på det att i katolicismens hufvudstad presten, gudsmannen och ordningens man må utan fruktan för förolämpningar och dödshotelser fritt få vandra omkring på gatorna! Detta är min önskan! Vare härmed huru som helst; vi veta att Herren, som genom ett så utomordentligt lif som detta ville förherrliga sig sjelf, har sagt, att han håller kastskofveln i sin hand för att skilja agnarne från hvetet, och sålunda kan man motse den dag, då de gudlösa, hvilka berömma sig af sin ogudaktighet, skola kastas ibland agnarne icke för att förstöras af elden, utan för att brinna i all evighet. Om judeförföljelserna i Rumänien skrifver en korrespondent till en engelsk tidning: De senaste nyheterna från Rumänien äro verkligen hjertslitande. Huru stora de uti Ismaila föröfvade ogrymheterna voro.

11 mars 1872, sida 2

Thumbnail